- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
92

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 7. Wertmüller, Åkerström - 8. Karl Fredrik von Breda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 GEORG NORDENSVAN

minnestalare i akademien - anser, att hans talang "närmade honörn till antalet
av tidevarvets mest ansedda historiemålare". Hans manér är "så intagande som
lysande, korrektionen den fullkomligaste, figuren ägande natur, mycket arbetad,
livas än mer genom mästerligheten och sanningen av landskapet och fonden,
som den omgiver". "Venus och Ankises" omtalas som "en produkt av hans
fulländade konstbildning". Om "Backus och Ariadne" yttrar Silverstolpe 1798:
"Knappast skall man i Sverige finna någon tavla, bättre i komposition, mera
korrekt i teckning, med gladare expression och angenämare kolorit än denna.’5
Senare (1801) prisar han hos Åkerström "det behag i koloriten, vartill ingen
svensk målare mer än han ännu hunnit".

Det dröjde två årtionden, innan förtjusningen mötte opposition. Opponenten
var Lorenzo Hammarsköld, och han skrädde ej orden. I hans ögon var Åkerström
en ovärdig avkomling av nordens ofördärvade bondesläkt. Hammarsköld
brännmärker denne Norrlands son genom aitt som hans förebilder nämna Bouchers
"liderliga" målningar. Åkerströms konst är föraktlig och lasciv, dess naivitet är
falsk, teckningen felaktig, koloriten ytlig, figurerna "stela, putsade, utslappade
och själlösa". Denna förkastelsedom - som torde vara högst ensidig och
överdriven - upprepades senare av Nils Arfvidsson, som fann Åkerströms måleri
"själlöst, slappt, sliskigt, t. o. m. lascivt".

Sedan dess har likgiltigheten brett sig över Åkerströms verk liksom över
många av hans samtidas. Den enda av hans målningar, som funnits på
Nationalmuseum - "Venus, Ankises och Amor", på Fredenheims hemställan inköpt av
Gustav IV Adolf - är längesedan bortflyttad. Laverade kompositioner i
antikiserande stil kunna överraska genom koloritens must och kraft. Samtidens
lovord vittna om, att hans målningar fyllde dess fordringar på "poetiskt snille",
på smekande form och färg.

8.

Vår akademi - yttrades långt senare - har aldrig förnekat sin franska
upprinnelse.1

Den konstbildning, akademien från första början representerat, var
importerad direkt från den goda smakens högkvarter. Men den franska skolan i svensk
konst fick lika litet som den antikiska smaken härska enväldigt. Vid sidan av de
dominerande riktningarna ha strömningar av annan karaktär gjort sig gällande.
Ett måleriskt måleri har haft en lysande representant i Pilo och får vid
århundradets slut en vältalig tolk i Breda. Impulser från England föras av honom över
till Sverige.

1 Axel Nyström i inledningen till katalogen över Konstföreningens utställning av svensk
konst 1841.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free