- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
527

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Düsseldorf - 3. Karl Lützow D'Uncker - 3. Bengt Nordenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DUSSELDORF 527

till flickan i Pantlånekontoret, hon som ej är hemma här men som av livets
grymhet blivit skuffad in i denna värld. Hon står med hopknäppta händer och
blicken nedslagen, tankfull, drömmande om ett liv av annat slag än det som
rymmes inom cirkustältet.

"Tredje klassens väntsal" är samlingsplatsen för en brokig samling av
människor, sammanförda av en slump för några ögonblick i den trånga väntsalens
nyktra, grå dager. I nästa minut skall signalklockan ljuda, och då skingras
flocken åt olika håll, mot olika öden.

Undantagsvis hämtade D’Uncker sina motiv från överklassens liv, men han
gjorde det någon gång, såsom i "En toast", där han för sin åskådare in i ett
tyskt middagssällskap, medan talet för värden och värdinnan som bäst går av
stapeln - ett tal, som ingen hör på, en av middagsgästerna har somnat, en
annan är sysselsatt med att rädda desserten i sin frackficka men tappar den
i golvet o. s. v. En annan överklassbild har han lämnat i "Spelsalen i
Wies-baden", där han mindre lagt an på att återgiva själsspänningen hos de spelande,
än att framställa en flock typer ur kurortens kosmopolitiska societet.

I D’Unckers målningar utgör färgen ett oväsentligt element - den är tung
och luftlös och har svartnat betydligt med åren - hans teckning är ej heller
så gedigen, som man kunnat vänta av en så skarp fysionomist. Målningarnas
intresse är att söka i deras novellistiska innehåll.

3.

Är D’Uncker den svenske representanten för det diisseldorfska
vardagsmåleriet med övervägande humoristisk belysning över
livets motigheter och olyckor, så företräder Bengt Nordenberg
främst bland de våra Tidemands genre, överflyttad i svensk miljö.

Han var torparpojke från Blekinge, en pojke med gott huvud och vaken
uppfattning. Av fadern, som hyste ett svävande hopp att i en framtid få se sin
son på predikstolen, skickades han till skolan i Karlshamn, men snart tröto
medlen - hemmet var fattigt och Bengt hade 4 äldre och 5 yngre syskon -
och han måste vända hem för att hjälpa till i stugan. Där sattes han vid
spinnrocken, då han var för klen för grovarbetet, och vann granngummornas
erkännande som spinnare. Att rita och måla var hans vurm. Då han fann stugan
med spinnrocken för trång och blev vallpojke, hade han sina konstnärliga
grejor jämte ett par böcker gömda i en klyfta i skogen. Papperslappar fick
han av en hjälpsam dräng, färg av en gumma, som hade till yrke att färga
garn. Då han ej hade papper, snidade han djur i trä och målade dem så gott
han kunde. Sina bokliga kunskaper fick han använda, då han blev satt att
undervisa andra barn i att läsa och skriva.

Bengt Nordenberg,
f. 1822, d. i
Dusseldorf 1902.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:14 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svekon19/1/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free