Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Sverige, 1870-talet - 1. De ledande - 2. Akademiens elevkrets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 GEORG NORDENSVAN
föreläsningar, då akademiens högtidssal stod öppen även för vem som ville
infinna sig där, utgjorde i själva verket en protest från allmänhetens sida mot
anklagelsen för rådande likgiltighet för konst och konstbildning. Dietrichsons
föreläsningars innehåll och i första rummet hans elektriserande
framställningssätt väckte tvivelsutan vetgirighet och intresse både hos eleverna och hos
utomstående.
Han var en initiativens man, entusiast, outtröttlig. För konstslöjden verkade
han inom Tekniska skolan och i Slöjdföreningen. På tryck gav han i ’"Det skönas
värld" en populär estetik, som följdes av en överblick av konsthistorien -
den första på svenskt språk efter Lorenzo Hammarskjölds "Utkast" - och i hans
"Tidskrift för bildande konst och konstindustri" fick Sverige 1875 ett
förnämligt konstorgan, det första i sin art. Fastän tidskriftens ekonomi var tryggad,
upplevde den endast två årgångar. Dietrichson överflyttade 1876 till sitt
hemland, där han blev professor vid Kristiania universitet.
Även som kritiker var han livligt verksam. En och annan ömtålig konstnär
fann honom övermodig och närgången, Dardel kallade hans kritiker "giftiga",
Scholander fann dem någon gång ogrannlaga. Egron Lundgren däremot
yttrade, att Dietrichson i sin egenskap av upplysningsman söker "väcka de
slumrande på ett vackert sätt utan att precis hugga dem i luven för att ruska dem
vakna".1
2.
Ett nytt släktled hade under Karl XV :s tid blivit uppammat av
akademien. Den ena årsklassen efter den andra hade från
skolan flyttat in bland de utövande konstnärerna och ökat dessas antal.
Akademiens högsta belöning, kungliga medaljen, hade efter utställningsåret
1866 blivit tilldelad Hugo Salmson 1867 för tävlingsämnet "Sten Sture d. y.
erbjuder Gustav Trolle fred och försoning", Arborelius 1868 för landskap,
Oskar Berg 1869 för reliefen "Loke och Sigyn", Julius Kronberg och Severin
Nilson 1870 för "Gustav Vasa mottager bibelöversättningen" samt Törnå för
"Nordiskt landskap i morgonbelysning". 1871 hade medaljen givits åt Gegerfelt
för landskap, åt Emma Ekvall och arkitekten Holmgren.
Elevkretsen vid 70-talets början liksom vid dess slut var rik på begåvning
och möjligheter. Inom den äldre kamratkretsen voro skulptörerna Alexander
Carlson, Ingel Fallstedt, Teodor Lundberg, Edvard Brambeck, målarna
Hellqvist och Carl Larsson - som båda försörjde sig med att teckna illustrationer
till tidningar och förläggare - Ernst Josephson, August Hagborg, Hugo
Petersson (Birger), bröderna Axel och Jakob Kulle, Georg Pauli, Axel Borg, Mauritz
Lindström, Per Ekström, Viktor Forssell, Axel Lindman, John Ericson, Karl
1 Uttryck i ett ej publicerat brev 10 nov., 1871.
Akademiens
elevkrets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
