Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 2. Georg v. Rosen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 GEORG NORDENSVAN
när i Stockholm inte skulle få avsluta en tavla av brist på utrymme." Varpå
han tog Rosen med sig till slottet, förde honom upp i festvåningen och bad
honom välja vilken av salarna han föredrog.
Ett år senare anlade Rosen det stora porträttet av den då avlidne konungen,
som där med framsträckt hand kommer åskådaren till mötes.
"Erik XIV" utgör höjdpunkten och slutpunkten i Rosens ungdomsalstring och
blev därjämte som historisk framställning, som människoskildring och som
målning huvudnumret i denna tids svenska måleri. Den ger kung Eriks historia i
färtätad, dramatiskt tillspetsad form. Men tavlans personer - medeltidssagornas
ängel och djävul i strid om en människosjäl - äro inga blodlösa abstraktioner,
de äro barn av en bestämd tid, framställda med dristig och karaktärsfull
ensidighet och skärpa.
Den Leyska stilen har varit utgångspunkt för kompositionen - det framgår
med största skärpa av den lilla färgskissen med de tre figurerna envar i sin färg,
den i rött hållne konungen mellan sin vita skyddsängel och den svarte frestaren.
Men stilen är ej så skarpt genomförd som i Sturetavlan, genom Leys’ stil har
Rosen sökt sig fram till ett eget formspråk, till en stram och helgjuten
väggmålningsstil.
3.
Hans utveckling hade gått följdriktigt och linjerätt framåt utan språng,
brytningar eller omsadlingar. Hans verksamhet uppbars av hög strävan, stora
fordringar på konsten och på konstnären. Från föräldrahemmet förde han med sig
övertygelsen, att konstnären är något annat och mera än "en rumdekoratör, vars
uppgift är att täcka väggarna med mer eller mindre brokiga dukar i dagens
mönster och färger" - han är "snarare att anse som en ansvarig folkuppfostrare,
medarbetande i sin samtids andliga utveckling, varför också hans verk måste
bliva det synliga uttrycket för tankar, föreställningar eller minnen, värda i ett
eller annat avseende att tagas till vara".1
Han lär sig tidigt att fordra andligt innehåll i konstverket, lär sig ringakta
sådan målning, som är uteslutande yta, linjer och färger. Följaktligen väcka
åtskilliga riktningar inom den moderna konsten hans avsmak, han
tillfredsställes varken av Piloty, Makart, Courbet eller Alfred Stevens. Hos den
förstnämnde finner han karaktärslöshet och uppstyltning, hos Makart meningslöshet
och ytlighet, hos Courbet krass materialism och i Stevens’ mondäna, eleganta
interiörer platthet, dekadans, andlig fattigdom, rå ögonfägnad.2 Stevens
representerar pariskonst och denna väcker i stort sett hans avsmak. Han vistas vintern
1873-74 i Paris och repeterar där i olja sin behagfulla akvarell
Blomstermarknad. Salongen 1874 föranleder honom att brännmärka "den skamligt låga
1 G. v. Rosen i "Autografer och porträtt" 1891. -2 Brev till Scholander under stipendietiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
