Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Åttiotalets pariser svenska målare - 3. Hugo Birger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 GEORG NORDENSVAN
Detta solsken är vitt och slagskuggorna bli så ljusa och lätta, att det knappast
är någon skillnad mellan skuggans och dagerns valör, och reflexerna så starka,
att de flerstädes helt utplåna lokalfärgerna. Dylika uppgifter ha landets infödda
moderna målare löst med större omedelbarhet och virtuositet, för främlingen
medförde omplanteringen i nytt luftstreck, övergången från den mjukt smekande
nordfranska tonskalan till det gnistrande sydländska solskenet ett vanskligt
brottande med svårigheter av helt ny art. Birger gav sig orädd i kast med de
nya svårlösta uppgifterna.
I Alhambra vann han sin brud, i Gibraltar ägde vigseln rum och våren 1883
inträffade det unga paret i Paris och sällade sig till svenskarna i Grez. Birger var
nu en stadgad äkta man. Han tillfredsställdes ej längre av dagens parisiska
modekonst, ej heller av de resultat, han själv ernått.1 Han hade länge längtat till
Italien men hade ej vågat bege sig dit utan akademiens stöd. Statsstipendiet hade
han sökt upprepade gånger sedan 1877, han sökte det nu - fortfarande
förgäves - sista gången.2
Intill slutet av 1884 uppehöll sig Birger med familj dels i Tanger, dels i
Alhambra, till dess en jordbävning tvang dem att fly till Paris. Sommaren 1885
återsåg han sitt hemland, målade västkustmotiv, bergknallar, gröna ängar, röda
stugor och göteborgska magnaters sommarvillor. Vid denna tid hade en
smygande bröstsjukdom börjat undergräva hans krafter. Men arbetsivern höll
honom uppe, och i Paris anlade han på nyåret 1886 sin största målning, en
framställning av de nordiska artisternas festfrukost på vernissagedagen, den
dag, då salongen öppnas och då landsmännen plägade samlas i Ledoyens
restaurang i Cha*tnps Elysées.
Under realismens härskartid målades ej sällan scener ur det samtida
parislivet. Birger var den enda av svenskarna, som upptog ett dylikt ämne. Han gav
därmed en illustration till parisersvenskarnas krönika. Det råder en hög stämning
på Ledoyens glasveranda. Späda - tidningsmannen - utbringar, uppflugen på
en stol, skålen för finska skulptören Vallgren, som Birger med profetisk blick
utsett till salongens hjälte. Kamraterna ha infunnit sig talrikt. Där ses Wahlberg,
Edelfelt, Hasselberg, Thegerström, Larsson, Pauli, Josephson, Hagborg, Salmson
och Birger själv. Förgrunden upptages av en del herrar och damer, som hade
mera1 gott om tid att stå modell än vad som kunde begäras av kamraterna.
En förstudie av lokalen visar energiskt luftstudium, men i den stora
målningen har Birgers ovana vid det stora formatet och svårigheten att måleriskt
sammanhålla den invecklade kompositionen medfört en iögonfallande
ojämnhet.
1 I ett brev till G. v. Rosen våren 1883 yttrade han, att när man kommer från Madrids
museum har man föga känsla för det moderna, och tillade: Den som vill komma fort fram
i Paris, gör bäst i att upptaga någon erkänd modernists stil - på salongen är fullt av
dylik andrahandskonst.
3 1883 fick han 400 kr. av akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
