Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 10. Otto Hesselbom - Axel Fahlcrantz, m. fl. landskapsmålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom snölandskap från Bergslagen, exempelvis genom den stora, ljust hållna
"Valborgsmässoafton" med eldarna och rökpelarna upp emot den klara himlen
i det snöiga landskapet med den tillfrusna älven. Kallstenius valde ämnen som
"Förvildad trädgård" och "Sommardag i skogen". Han har outtröttligt varierat
’barrskogsmotiv med vasst solstänk över stenbunden mark, klarblå himmel och röda
stammar. Bördig från det småländska kustlandet visar han förkärlek även för röda
klippor i kvällssol, för havet med rullande vågor i frisk förmiddagsluft och för
brokiga stormhimlar över mörka vidder. Hans kolorit är stark och mustig, ej
sällan tung och kompakt, och till våldsamma effekter har han visat en
uppenbar dragning, har dock uttryck även för lyriska, musikaliska toner. Detaljstudiet
kan någon gång verka fotografiskt, men det finns bland hans målningar även
stora sammanfattande stämningar som exempelvis "Månskensnatt på Gotland" -
stilla, ljus sommarnatt, utsikt från klitterna över vidsträckt slättbygd, en osökt
stämningsfull idyll - eller den i fågelperspektiv sedda "Småland", där såväl
likheten som olikheten med Hesselboms "Vårt land", är iögonfallande.
Kallstenius konst har i regeln varit behärskad realistisk naturskildring.
Han har dock ej stått främmande för romantik och drömmeri. Vid framskriden
ålder har han i ett par stora fantasier med symbolistiskt innehåll överraskat
genom att röra sig på för homom ditintills ganska främmande områden.
Axel Fahlcrantz, f. 1851, d. 1925.
Vilhelm Behm, f. 1859.
Elias Erdtman, f. 1862.
Svärmeri och fantasi dominerade i Axel Fahlcrantz konst.
Sinnets livaktighet ärvde han från sin fader, den kvicke och
satiriske biskopen och skalden, böjelsen för poetisk natursyn
från farbrodern Karl Johan Fahlcrantz, romantikens hövding i
svensk landskapskonst under 1800-talets tidigare skede.
Axel Fahlcrantz började som käck och frisk realist, övergick under årens
inflytande till musikaliskt stämningsmåleri, skymning, natt, månsken, sovande
sjöar, vidsträckta vidder - motiven gärna hämtade från Stockholmstrakten, från
skärgården och havet. Motiven äro de mest osökta, ett stycke hed, himmel eller
sjö, behandlingen kunde sakna fasthet och intensitet; sitt bästa nådde han i mjuka,
måleriskt behagfulla atmosfäriska studier, en ensam drömmares syner och
stämningar.
Det atmosfäriska studiet dominerar i Vilhelm Behms landskapskonst, alltid
ärlig och pålitlig, utan annat fantasiinslag än det känslan inför naturen
omedelbart inger den mottaglige tolkaren. Hans skildring är mindre lokalt betonad än vad
fallet var med många av kamraterna under detta skede av sökande efter svensk
karaktär i konsten.
Elias Erdtman, östgöte till b orden, målade i sin ungdom känsliga naturstudier
i Grez och blev efter sin hemflyttning specialist på Östergötlands skärgård, som han
återgivit i omsorgsfullt studerade målningar av god lokal karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
