Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på den svenska tidningspressens utveckling i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde utsträcka sina uttalanden 1 frågorna för dagen,
aftrykte Arvidsson och redogjorde för de
tryckfrihetsförordningar, hvilka ännu på 1820-talet borde anses gällande
för Finland. „Ofta hör man”, säger han i en inledning,
den klagan upprepas, att de förordningar om
tryckfriheten, som tjäna oss till efterrättelse, inskränka alt friare
tankens yttrande, att de tillspärra hvarje väg till ett
offentligt uppträdande inför allmänheten. Utan att
undersöka det sanna förhållandet, har man insöft sig i en blind
mening om det trångbröstade i nämda författningar och
sålunda förolämpat vår liberala regering, hvilken,
erkännande tidens och de rådande åsikternas allmänna och
rättvisa fordringar icke försummat något till yttranderättens
skydd.″ Vid den undersökning, som han härefter anstälde,
kom han till det resultat, att den liberala
tryckfrihetsförordningen af den 26 april 1774 fortfarande måste anses
gällande, möjligen med de inskränkningar, som ett par
kungliga bref af senare datum innehöllo. Märkeligt var,
att dylika åsikter nästan samtidigt uttalades af landets
prokurator Karl Gyldenstolpe och det i bref till
generalguvernören i en censurfråga1).[1] Arvidsson återkom längre
fram flere gånger till denna fråga. I en lång artikel „Om
tryckfrihet och offentlighet" visar förf., huru staten såsom
en gudomlig institution är underkastad en oafbruten
utveckling och huru lagarna måste förändras och rätta sig
efter den nya tidens kraf. I denna ombildningsprocess böra
alla statsborgare taga del och med upplysningar
understödja de herskande. Men detta inbördes meddelande
mellan styrde och styrande kan ej ske utan offentligt yttrande,
utan rättighet för en hvar att till regenten frambringa
sina rön och sin erfarenhet. Denna folkets röst om dess
egna önskningar och samhällets bästa blir ej uppenbar och
offentlig utan genom skrifter och friheten att utspridda
dem; det är genom skrif- och tryckfrihet. På tal om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
