Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formlära - Verben - Modus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ver ben. Modus. 25
b) Passivt kallas det verb, som betecknar den handlande såsom
mottagande en verkan (lidande) af ett föremål. Efter ett passivt verb
kan man sätta orden af någon, af något; det slutas på -s och kan
förbytas till motsvarande aktiv form, t. ex. älskas af någon, af nå
got, ledas af någon, af något.
Intransitivt (neutralt) kallas det verb, som uttrycker en
handling eller ett tillstånd, som icke öfvergår från ett föremål till ett
annat. Efter ett intransitivt verb kan man icke lägga orden någon
eller något, t. ex. dö, le, gå, springa.
Deponens kallas det verb, som har passiv form men aflagt den
passiva betydelsen. Sådana äro: afundas, andas, bannas m. fl. Då ett
sådant verb uttrycker en ömsesidig verksamhet, kallas det reciprokt,
t. ex. brottas, förlikas, gnabbas, träffas.
• Reflexivt kallas det verb, som genom ett åtföljande pronomen
mig, dig, sig, oss, eder uttrycker handlingens återgående verkan på
den handlande, t. ex. jag grämer mig, han förnöjer sig, de beflita sig.
Impersonelt (opersonligt) kallas det verb, som endast kan
begagnas efter ordet det, t. ex. det snöar, det regnar.
Vid verben märkas: modus, tempus, nu mer us, person och
konjugation.
Modus,
sättet hvarpå en handling, ett lidande eller ett tillstånd kan uttryc
kas, är af tre slag, nämligen:
Indikativ (verklighetssätt), som angifver handlingen såsom
verklig, t. ex. jag talade, du skrattar;
Konjunktiv (vilkorligt sätt), som betecknar handlingen så
som endast tänkt (möjlig, vilkorlig, önsklig), t. ex. du må tala, om
jag finge skratta;
Imperativ (befall ande sätt), som angifver handlingen såsom
befald (nödvändig), t. ex. tala! skratta!
Till modus bruka äfven räknas verbets obestämda former (nomi
nalform er) som äro tre, nämligen:
Infinitiv, som nämner en handling betraktad såsom substantiv,
utan angifvande af numerus eller person, t. ex. tala, skratta. Den
har stundom ordet att framför sig, t. ex. att tala, att skratta.
Particip, som nämner en handling såsom adjektiv, men med
bibehållande af verbets tidsbestämning, t. ex. talande, älskad.
Supinum, som är en från det passiva participet härledd, oböjlig
form, hvilken i aktivet alltid ändas på -t, t. ex. talat, skrattat, och i
passivet på -ts, t. ex. talats, älskats. Supinet begagnas endast till
sammans med hjelpverb för att bilda verbens sammansatta tempus.
87
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
