- Project Runeberg -  Om svenska riddarhuset och dess ätter. 1, De åren 1625-80 introducerade /
106

(1869) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i Linköping inom ståndet föra klubban; men denne —
Samuel Enander — var adelsman. Presterna afsände derför
en deputation till rikskanslärn och begärde, att de måtte
få en ordförande af sitt eget stånd; de hade visserligen
intet emot Enanders person, tvärtom erkände de gerna allt
det omak, han för deras skull vid flere tillfällen haft att
utstå, men — han hade nominellt trädt ur deras stånd.
Eikskanslärn svarade, att hvad de begärde, var något
alldeles nytt; de gjorde ju sig dermed sjelfve en otjenst, ty
samma „beneficium," som träffat Enander, kunde de ju sjelfve
hoppas för sig och sina barn. 1) Men de genmälte, att de
ej begärde något sådant utan voro med sina vilkor
fullkomligen tillfreds. 2) — Saken bevisar huru djupt missnöjet
mot desse, så att säga, stånds-amfibier var rotadt. 3) Och vid
sin ankomst till riksdagen förvägrades Enander
ordförandeskapet af ståndet, beskylldes derinom offentligen att „ej hafva
rena händer," och kunde blott geiiom regeringens särskilda
ingripande komma i besittning af ståndets ordförandeplats.

Sådant tvingade likväl biskoparne att icke sjelfva utan
blott för sina barn mottaga adelsskapet. Det var en
medelväg, som förut begagnats och sedermera följts till och
med in i våra dagar; men striderna i denna fråga mellan
ståndet och dess prelater fortforo och ha haft sina utbrott.
Vi komma att under följande skeden beröra dem.

Under denna tid var det emellertid icke mindre än fyra
biskopar, som för egna personer emottagit adligt stånd.
Den förste var d:r Petrus Winstrup, den myndige
Lundaprelaten, som efter Roéskildska freden under det högtsväf-

’) I presterskapets priv. af år 1650 utlofvades något dylikt åt
Biskopar, Superintendenter, Teologie Doktorer och „elliest höghlärde män,
som lenge warit brukade vidh Academien och andre förnäme Tienster."
— Se § 12 dersammast.

2) Tham, Bidr. till Sv. Riksd. m. m. historia. 2,98.

3) Landshöfdingen Pehr Hammarsköld väcker vid 1668 års riksdag
frågan, om de biskopssöner, hvilkas fäder sutto i presteståndet, kunde på
riddarhuset hafva talan och röst. Landtmarskalken, Johan Gyllenstierna,
afböjer spörsmålet, såsom för adeln sjelf menligt; det hade ju redan
satts i fråga, om en adelsman kunde vara borgmästare — bäst vore om
han kunde vara såväl biskop som borgmästare. — Tham, Bidrag
till riksd. m. m. hist. 2,130,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:38:33 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenskari/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free