Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 102 —
gunstlingars, en Bromans eller Kallings, minne i sådana
ting vidkom, tog det slut vid penningpåsen.
Beata intresserade sig blott för Svenskes
berättelse om sitt samtal med Ulrika, hvilken framfördes i
så lifliga färger, att ett småleende smög sig öfver
gummans anletsdrag.
»Hvad ungdomen är hastig af sig nu för tiden!»
utbrast hon, då han slutat. »Aldrig skulle något
sådant kunnat hända i min ungdom. Knappt har han
varit ett par dygn i Stockholm och redan klappar
hjärtat fortare. Men sämre val kan man göra, mitt
barn; ty af alla unga flickor jag känner är det ingen
som jag håller så mycket af som Ulrika Buddenbrock.»
»Tant känner henne således?» frågade Svenske,
smått förlägen öfver att föremålet för hans hemliga
tankar gjordes till föremål för samtalet.
»Skulle jag icke göra det? Hon var mitt enda
sällskap under den tid jag tillbragte i familjen. Men
du må icke tro att den fästningen är lätt intagen»,
till-lade hon med ett hemlighetsfullt leende. »Hennes mor
är stoltare än en drottning och skall inte taga emot
någon friare, som icke har minst lika gamla anor som
hon själf.»
»Fröken skall vara sin fars afbild», inföll nu
Smedman.
»Hon är sedesam och allvarlig, fast därför icke
trumpen och otillgänglig; alldeles som en flicka skall
vara», svarade Juslenius. »Alla som känna henne tala
om hennes förmåga att lägga sitt goda hufvud i dagen
genom tusende små nöjen, som hon bereder sin
omgifning. — Men tack vare en ärelysten mor blir hon väl
snart en lika tom modedocka som flertalet af våra.
adelsdamer. — För öfrigt», tillade han, »tillhör hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
