Print (PDF) - On this page / på denna sida - Bronsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den kunnat fastsitta alldeles hel i
hufvudskålen. Nämligen genom den törn, som det
flygande vapnet tog, då spetsen fastnade, måste
skaftet bräckas, der det var svagast, och således
just der det med en tunn del var fastsurradt vid
benspetsen.»
Vi tillägga i här författarens sluttanke om fyndet.
»Således hafva vi här för våra ögon lik af en
menniskostam och vapen, hvarmed de blifvit dödade,
tillhöriga en annan; och således hafva vi här det
mest i påtagliga bevis på en af de blodiga strider,
hvilka föreföllo mellan landets vilda inbyggare
och de kolonister, som hit inflyttat. Det är
nämligen påtagligt, att ett samhälle af kolonister
blifvit öfverfallet af en trupp vildar, hvilka dödat
ett större eller mindre antal, hvarefter de dragit
sig tillbaka och låtit de qvarlefvande begrafva sina
döda efter sina egna bruk. Vildarnes krig bestå sällan
i öppen fejd; lömskt smyga de sig på sin fiende, då
han sofver, och mörda allt, hvad de öfverkomma. Att
det äfven så tillgått vid nu ifrågavarande tillfälle,
kan slutas af den riktning, hvari benpilen inträngt
i hufvudet. Mannen, som dervid blifvit dödad, har
påtagligt varit liggande, då han anfölls.»
Bronsålderns utbredning inom Sverige inskränkte sig
till dess sydligare delar. De trakter, som, efter hvad
fynden antyda, under bronsåldern varit tätast bebygda,
äro Skåne och Bohuslän. Dock har man ända upp mot
Dalelfven funnit föremål från bronsåldern, men i hela
Norrland endast träffat så ytterst få bronssaker från
denna period, att de måste anses af en tillfällighet
hafva blifvit ditförda och ej kunna betraktas såsom
qvarlefvor af ett der bosatt bronsåldersfolk. I
allmänhet var det kustländerna, som blefvo tidigast
och tätast bebygda, och de vigtigaste minnesmärken,
som från denna tid finnas bevarade, antyda äfven,
att bronsåldersfolket varit ett sjöfarande folk.
Dessa minnesmärken, hvilka senare tiders noggranna
undersökningar utvisat såsom tillhörande bronsåldern,
äro de s. k. hällristningarna, ett slags bildskrift,
som användes i saknad af bokstafsskrift. De förekomma
talrikast inom ett af Sveriges på bronsåldersfynd
rikaste landskap, nämligen Bohuslän. Äfven i Skåne
hafva åtskilliga hällristningar blifvit funna,
hvilka likaledes äro att hänföra till bronsåldern. –
Dessa minnesmärken lemna en icke oväsentlig ledning
för bedömandet af den odlingsgrad, på hvilken
bronsåldersfolket befann sig. En hällristning
i Bohuslän t. ex. föreställer en man, som styr
en plog, förspänd med tvänne dragare; och lemnar
sålunda ett otvetydigt bevis att åkerbruk under denna
tid var kändt i Norden. Andra hällristningar lemna
afbildningar af sjöstrider och farkoster, af hvilka
man kan bilda sig en föreställning om de fartyg,
med hvilka detta folk gjorde sina sjöresor. En af de
märkvärdigaste af dessa bilder från ett längesedan
försvunnet folks lif – det s. k. Kiviks-monumentet i
Skåne – har ansetts föreställa en högtidlig offerfest
och lemnar, om detta antagande är riktigt, sålunda
ett af de äldsta exemplen af religiösa seder och
bruk i Norden. De afbildningar af vapen och redskap,
som på dessa hällar finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
