Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING - Sveriges urinvånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den kunnat fastsitta alldeles hel i hufvudskålen. Nämligen genom den
törn, som det flygande vapnet tog, då spetsen fastnade, måste skaftet
bräckas, der det var svagast, och således just der det med en tunn del
var fastsurradt vid benspetsen.»
Vi tillägga i här författarens sluttanke om fyndet.
»Således hafva vi här för våra ögon lik af en menniskostam och
vapen, hvarmed de blifvit dödade, tillhöriga en annan; och således hafva
vi här det mest i påtagliga bevis på en af de blodiga strider, hvilka
föreföllo mellan landets vilda inbyggare och de kolonister, som hit
inflyttat. Det är nämligen påtagligt, att ett samhälle af kolonister blifvit
öfverfallet af en trupp vildar, hvilka dödat ett större eller mindre antal,
hvarefter de dragit sig tillbaka och låtit de qvarlefvande begrafva sina
döda efter sina egna bruk. Vildarnes krig bestå sällan i öppen fejd;
lömskt smyga de sig på sin fiende, då han sofver, och mörda allt,
hvad de öfverkomma. Att det äfven så tillgått vid nu ifrågavarande
tillfälle, kan slutas af den riktning, hvari benpilen inträngt i hufvudet.
Mannen, som dervid blifvit dödad, har påtagligt varit liggande, då han
anfölls.»
Bronsålderns utbredning inom Sverige inskränkte sig till dess
sydligare delar. De trakter, som, efter hvad fynden antyda, under
bronsåldern varit tätast bebygda, äro Skåne och Bohuslän. Dock har man
ända upp mot Dalelfven funnit föremål från bronsåldern, men i hela
Norrland endast träffat så ytterst få bronssaker från denna period, att
de måste anses af en tillfällighet hafva blifvit ditförda och ej kunna
betraktas såsom qvarlefvor af ett der bosatt bronsåldersfolk. I allmänhet
var det kustländerna, som blefvo tidigast och tätast bebygda, och de
vigtigaste minnesmärken, som från denna tid finnas bevarade, antyda
äfven, att bronsåldersfolket varit ett sjöfarande folk.
Dessa minnesmärken, hvilka senare tiders noggranna undersökningar
utvisat såsom tillhörande bronsåldern, äro de s. k. hällristningarna,
ett slags bildskrift, som användes i saknad af bokstafsskrift. De
förekomma talrikast inom ett af Sveriges på bronsåldersfynd rikaste
landskap, nämligen Bohuslän. Äfven i Skåne hafva åtskilliga hällristningar
blifvit funna, hvilka likaledes äro att hänföra till bronsåldern. – Dessa
minnesmärken lemna en icke oväsentlig ledning för bedömandet af den
odlingsgrad, på hvilken bronsåldersfolket befann sig. En hällristning
i Bohuslän t. ex. föreställer en man, som styr en plog, förspänd med
tvänne dragare; och lemnar sålunda ett otvetydigt bevis att åkerbruk
under denna tid var kändt i Norden. Andra hällristningar lemna
afbildningar af sjöstrider och farkoster, af hvilka man kan bilda sig en
föreställning om de fartyg, med hvilka detta folk gjorde sina sjöresor.
En af de märkvärdigaste af dessa bilder från ett längesedan försvunnet
folks lif – det s. k. Kiviks-monumentet i Skåne – har ansetts
föreställa en högtidlig offerfest och lemnar, om detta antagande är riktigt,
sålunda ett af de äldsta exemplen af religiösa seder och bruk i Norden.
De afbildningar af vapen och redskap, som på dessa hällar finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
