Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 2. Ynglingasagan. - Sagan om Ingiald Illråda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagan, kom på en väg, den kallad är Himmin-hed,
en trång fjelldal med höga berg å ömse sidor. Mycket
regn hade fallit och snö lagt sig å fjellen. Just som
Anund red förbi, rasade då ned från fjellet en mängd
stenar, ler och snö, och begrofs konungen derunder
jemte mycket af hans folk. Hvar händelsen passerat, om
i Nerike eller i Vestmanland vid Badelunds ås, i hvars
närhet finnes en stor grafhög, kallad »Anundshögen»,
derom vet man inte att säga. – Men konung Anunds
minne förgick sent bland folket.
Trädde nu Ingiald till väldet efter sin fader. Men vi
veta, hurudant detta välde var, att det blott fans
till namnet. Ingiald var ej nöjd med namnet blott,
han ville vara verklig konung öfver ett verkligt
välde. Anade dock ingen, att sådana planer hvälfdes
inom den unge konungens bröst, än mindre de medel,
han var sinnad att begagna för deras verkställande.
Han lät bygga en sal, i allt lika praktfull och
härlig som den gamla Upsalen; och blef den kallad
sju konungars sal, emedan sju högsäten voro gjorda i
den. När den var färdig, sände Ingiald män öfver allt
i Svithiod och bjöd till sig konungar och jarlar och
andra märklige män, emedan han ville fira arföl och
tillträda arfvet[1]
efter sin fader konung Anund. Äfven
konung Algöt i Vestergötland, Ingialds svärfader,
var bjuden. Alla infunno sig med undantag af en enda –
konung Granmar i Södermanland.
Alla gästerne jemte deras manskap inrymdes i den nya
salen. Men konung Ingiald hade skipat sin hird och
allt sitt manskap i Upsalen. Enligt tidens sedvänja,
när arföl skulle drickas efter konungar eller jarlar,
satt Ingiald, som till arfs skulle ledas, å fotpallen
framför högsätet, men när löftets stund var kommen
och löftets bägare Bragafull bars in i salen, då
reste han sig upp, fattade hornet och uttalade sitt
löfte med de orden: »till hälften vill jag öka mitt
rike i alla väderstreck, eller ock sätta lifvet till»
– hvarpå han tömde hornet.
Blef der nu väldigt drucket vid gästabudet, och
trodde väl ingen, att den unge konungens löfte så
snart skulle gå i fullbordan. Men om qvällen gaf
Ingiald befallning åt sina fosterbröder att göra så,
som han med dem öfverenskommit. Dessa drogo då ut
med Ingialds män ur Upsalen, antände »sju konungars
sal» och uppbrände den samt alla, som derinne voro,
dräpande dem, som sökte derifrån undkomma.
Efter detta lade Ingiald under sig alla de riken,
som dessa konungar hade egt, och tog skatt af dem,
anseende sig sålunda hafva fullgjort sitt löfte.
Att konung Algöt af Vestergötland var med, synes
antyda på ett försök att sträcka Sveaväldet ut
öfver Götaland. Det lömska sätt, hvarpå Ingiald gick
tillväga, som var så skarpt stridande mot nordbons
öppna och frimodiga sinne, aflägsnade mera än det
närmade honom till målet. Första följden af hans dåd
blef hans tillnamn Illråda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
