- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
62

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 2. Ynglingasagan. - Sagan om Ingiald Illråda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Konung Granmar sporde dessa tidender och allt
detta svek, och tyckte han sig då veta, att
slikt öde månde jemväl honom ämnadt vara, om han
icke brukade försigtighet. Om sommaren samma
år lade en vikingaflotta till i Mörköfjärden i
Söder-Törn. Höfding för manskapet var Hjorvard
Ylfing.
När Granmar konung spörjer detta, skickar
han till Hjorvard och bjuder honom till gästabud och
allt hans folk, tyckande sig väl göra, om han kunde
vinna den tappre vikingen för sin sak. Hjorvard likade
detta väl, ty han hade icke härjat i Granmars rike.

Det var gammal sedvänja, när man satt hemma i
landet, att vid gästabuden dricka tvemännings,
karl oeh qvinna för sig, så långt det räckte, och de
öfriga i ett lag. Men det var vikingalag, att alla
vikingar drucko tillsammans för sig. Som de nu
sutto vid det präktiga gästabudsbordet, Hjorvard i
högsätet midti emot Granmar, sade den senare åt sin
dotter, den sköna Hildigun, som var den fridaste
bland qvinnor, att hon skulle bära vikingarne öl.
Hon fylde då ett silfverhorn, gick inför Hjorvard
konung och sade: »Hell eder, Ylfingar alla! – till
Rolf Krakes minne!» – drack af hornet och räckte det
åt Hjorvard. Denne fattade hornet, men på samma gång
den fagra möns hand, och bad henne »gånga att sitta
hos honom i högsätet». – »Det är icke vikingased» –
genmäler hon – »att dricka tvemänning med qvinnor.»
– Då Hjorvard härtill svarade, »att han månde göra
det skifte att nu hellre aflåta från vikingalagen
och dricka tvemänning med henne» – satte Hildigun
sig hos honom, och drucko de båda tillsammans, och
vardt månget ord taladt om qvällen.

Följande dagen, när Hjorvard och Granmar råkades,
hof den förre upp bönord och båd om Hildigun. Granmar
svarade ej genast härtill; han rådgjorde först med
sin hustru Hild och sina män. Men tycktes alla
detta rådligt, och lyktades det så, att Hjorvard
firade bröllop med Hildigun, och skulle han vistas
hos Granmar, eftersom denne icke hade någon son att
med sig skydda riket.

Om hösten samlade konung Ingiald manskap från
alla de riken, han lagt under sig, ärnande sig mot
konung Granmar och hans måg. Desse voro icke heller
overksamme, utan samlade sitt folk och höllo sig
redo att möta Ingiald. Högne, konung i Östergötland,
Granmars svärfar, kom honom äfven till hjelp med
sin son Hilder.

Ingiald lägger nu till med sin flotta och kommer å
land upp, hafvande han mycket mera folk än de förenade
konungarne. Flöt så striden tillsammans och blef den
hårdaste; men efter en stund vände hären från de ny
förvärfvade länderna om till skeppen; lemnande Ingiald
och hans män ensamma i striden. Nu blef manfallet
stort för Ingiald. Sin fosterfader, som oaktadt
sin ålder och sin blindhet var med i striden, och
fosterbröderna, såg han falla vid sin sida, och sjelf
fick han många sår samt måste slutligen fly till
skeppen, hvarefter han återvände till Upsala. Föga
rosade han sin färd den gången och fick han nogsamt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:28:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free