Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande natt kom Thorsten enligt löfte till
flyktingarne på den lilla holmen, medförande mat och
andra förnödenheter. Tillika gaf han dem en säker
följesven, som var godt hemma i Svithiod, och med
dennes tillhjelp kommo Astrid och hennes fosterfader
utan vidare faror till Håkan den gamle i Svithiod,
hvilken med vänlighet mottog sin gamle vapenbroders
barn och lofvade henne sitt beskydd.
Men förföljelsen hvilade icke. Gunhild fick
snart höra, att Astrid och hennes son hade fått
en tillflyktsort hos Håkan den gamle. Hon sände
då samme Hakon med väl utrustadt följe och många
skänker till konungen i Sverige, som då var Erik
Segersäll. Sändemännen blefvo af konung Erik väl
emottagna, och Hakon frambar för konungen sitt
ärende, bedjande konungen vara honom behjelplig
att utverka Olof Tryggvasson utlemnande. »Ty»,
sade han, »drottning Gunhild vill sjelf uppföda
sin unge frände.» Detta tyckte konung Erik vara
billigt, och gaf han derför Hakon folk, som skulle
följa honom till Håkan. »Men», sade han, »knappast
skall Håkan derför låta afskräcka sig från att göra,
som honom godt synes.» Vid konung Eriks hof vistades
Håkans son Ragnvald, och fick han af en händelse höra
konungens och den norske mannens samtal, hvarföre han
skyndade hem till sin fader och underrättade honom
om sändebudens ankomst.
Kort derefter kom Hakon med 100 beväpnade män, som
konungen gifvit honom med sig, till gården. Håkan
hade låtit beväpna alla sina huskarlar, hvilka voro
300 till antalet, och omgifven af dem, mottog han
gästvänligt och helt lugnt de norska sändebuden. Hakon
framförde nu sin drottnings ärende och gaf de största
försäkringar om hennes ädla afsigter med gossen,
samt huru hon ville på honom godtgöra den oförrätt,
som blifvit tillfogad hans fader.
När han slutat, tog Håkan bonde till orda: »Föga lärer
Astrid», sade han, »sätta tro till Gunhilds löften,
bekant som hon är för svekfulla handlingar. Och må du
derför veta det, att så länge gossen står under mitt
skydd, och jag kan råda, kommer han aldrig i ditt och
Gunhilds våld.» Bonden såg bister ut, när han talade,
och norrmannen såg skyggt omkring sig på den djupa
massan af beväpnade, handfasta karlar. Han måste så
med oförrättadt ärende vända åter till konungen.
»Väl sannas mina ord», sade konungen, när Hakon för
honom berättat om sin färd, »och har det slagit in,
som jag sade dig, att din färd till Håkan ej månde
lyckas. Ty han är mäktigare än jag i många stycken,
och är det icke längesedan, som han hade mera att
säga än jag, då vi täflade tillsammans.»
Sutto så Gunhilds sändemän julen öfver hos konung
Erik i Upsala och först sedan gästabudsdagarne
voro förlidne, redde Hakon sig till att göra ett nytt
försök hos Håkan den gamle. Han fick af konungen
denna gången 200 man, och med dem infann han
sig åter på den mäktige bondens gård. Nu förde
han ett mera hotande språk än förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
