Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om deras färd hade hunnit före dem. Ännu mindre
kunde Erling Skakke och hans son konung Magnus,
der de sutto i Bergen, ana, att så farliga fiender då
seglade förbi dem upp till kröningsstaden.
Det var helgdag, när Birkebenarne kommo för
Trondhjem. Folket gick just från ottesången, då
det berättades för Nils Sigurdsson, hvilken hade
befallning öfver staden, att några långskepp
kommo seglande öfver fjärden. »Helt visst är det
Birkebenarne» – tillade mannen, som var höfdingens
måg, – »Och synes mig nu bäst, att vi genast låta
med lurarna sammankalla folket och möta dem ute på
öarna.»– »Icke springer jag åstad» - genmälde Nils –
»efter fiskares sqvaller. Vi skola sända spejare ut
på fjärden och emellertid hålla ting.» Nils begaf
sig derefter i högmessan. Hans måg gick der ännu en
gång till honom och bad honom med sig rida ut och
samla krigsfolk. Nils ville dock hålla messan till
slut. När han derefter kom ur kyrkan, lät han sin
måg ensam rida ur staden att samla folk, sjelf gick
han att äta middag och derefter att hålla ting.
Just som maten sattes fram på bordet för honom, kom
en man in och sade, »att Birkebenarne nu rodde in i
ån». Då steg Nils upp och befalde sina män att väpna
sig, hvarpå han stängde sig in med dem i loftet, kring
hvilket som vanligt lopp en täckt gång. Snart kommo
Birkebenarne och fylde gården och omgåfvo hela loftet
rundt omkring. De erbjödo Nils lif och frihet. Men den
stolte mannen svarade dertill tvärt nej. Då började
en häftig strid. Birkebenarne nedhöggo husen. Nils
hade en röd sköld, prydd med gyllene stjernor, och
värjde sig manligen. Då klang det mot skölden. Det var
en pil, som genomborrade den, så att den satt tvärt
igenom. »Nu ljuger skölden för mig» – sade Nils. Sedan
föll han och med honom en myckenhet af hans folk.
Det var det enda motstånd Birkebenarne rönte. De
gåfvo alla öfriga stadens invånare fred, och snart
blef Östen tagen till konung, och allt folket gick
honom till hända. Birkebenarne voro 2000 man starka,
när han någon tid derefter mönstrade dem.
Konung Magnus hade emellertid, medan hans fader satt
qvar i Bergen, dragit öster ut till Viken, och satt
om julen i Tönsberg, då bud kommo, att Birkebenarne
voro på Re. Genast väpnade sig Magnus och drog 1500
man stark upp mot Re. Det hade fallit mycken snö och
var sträng vinter. Magnus tågade ett stycke ut från
gården utmed gärdesgården och lät folket der upptrampa
snön, så att de hade en jemn och hård mark att strida
på. Så snart Birkebenarne sågo Magnus och att han var
dem mycket underlägsen i antal, började de genast
anfallet. Men emedan de icke kunde bibehålla sin
slagordning, utan männen, så snart de gingo på vägen,
sjönko ned i snön, råkade de i oordning och deras
märke blef nedhugget. Då började Birkebenarne fly,
och förmådde icke sedan uppställa sin slagordning, och
Magnus Erlingssons män nedhöggo alla, som de nådde.
Konung Östen var en bland dem, som lyckades undkomma. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
