- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
305

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Eikisherat (nu Ekeshärad), derifrån genom
tiomila-skogen[1] till Molungr (nu Malung) i
Vesterdalarna.

Vi kunna knappast göra oss ett begrepp om de
svårigheter, som Sverre och hans Birkebenar hade att
utstå på detta tåg, vi, som så hastigt och beqvämt
kunna förflytta oss från den ena delen af riket till
den andra. Det var just när vintern började draga
sin kos från fjellen och skogarna och vattnen, som
Sverre var stadd på färden, så att otroliga hinder
mötte vid hvarje sjö eller ström, medan de för att
stilla sin hunger måste nöja sig med bär, som vintern
öfver legat under snön, samt saf och bark af träden.

När de från Malung, efter ett tåg genom 15 raster
ödemark och skog, hvarunder de lifnärde sig med köttet
af foglar och elgar, som de lyckades fälla, kommit in
i det egentliga Jernbäraland (d. v. s. Österdalarna
och efter all sannolikhet i Mora och Elfdals
socknar), funno de visserligen bebyggda orter, men
folket var rått och hedniskt, hade ännu icke sett
en konung resa genom sitt land och visste ej ens,
om han var en menniska eller djur[2]. Emellertid
mottogo invånarne den gången konung Sverre väl och
befordrade hans färd genom sitt land. Öfver kärr
och moras, öfver stora öar och sjöar samt slutligen
genom en 18 raster[3] lång skog kom Sverre in uti
Herjedalen. Härifrån genomvandrade de under mödor och
besvärligheter af alla slag 38 raster skog, tills de
kommo till Jemtländingarnes hyddor.

Ifrån Jemtland gick äfventyrarnes djerfva tåg öfver
fjellen in i Trondernes land och efter en vunnen seger
blef Sverre på Öre thing tillerkänd konunganamn och
riket honom genom vapenmakt tilldömdt. Det var dock
långt ifrån, att den tappre och ihärdige ynglingens
motgångar ännu voro slutade. Han måste snart för
Magnus och Erling jarl draga söder ut. Han försökte
sin lycka i det vestanfjeldska Norge, men måste äfven
härifrån draga sig tillbaka, och var detta återtåg
förenadt med de största faror och svårigheter, som
Sverre någonsin haft att bekämpa. Strax i början
öfverföllos Birkebenarne af en så häftig och våldsam
fjellstorm med snöyra, att 20 man och 120 hästar med
deras munderingar omkommo, och under hela 8 dagar
derefter foro han och de öfrige af hans män ville på
fjellet utan att hafva annat än snö att lifnära sig
med.

Slutligen måste Sverre och hans män alldeles rymma
landet för jarlen och Magnus, men kommo åter lyckligt
tillbaka till Vermland.

Men året derpå, 1178, företog Sverre samma färd å nyo. Denna


[1]
Milen, som här förekomma, voro troligen den gamla
s. k. »skogsmilen», motsvarande ungefär en half svensk
mil.
[2]
Äfven Olof den helige tågade genom
Jernbäraland. Men hans tåg gick sydligare, så att den
norra delen af Dalarna icke finnes i häfderna omtalad,
förr än densamma nämnes i denne konung Sverres saga.
[3]
Benämningen rast betecknade egentligen så långt
vägstycke man vanligen gick, tills man behöfde rasta
eller hvila.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/1/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free