- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
321

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker II Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Danskarne sjunkit ned i gyttjan och blifvit
nedgjorda. Norr om Högstena-berget, ej långt
från Borgatorp, finnes en ansenlig kulle, kallad
Kungshögen, ifrån hvilken, som det berättas, en konung
skall hafva åskådat ett fältslag. Måhända har sägnen
afseende på detta slag och på Erik Knutsson. Måhända
var det härifrån som han – enligt folkvisan – på
sin hvita häst såg danska hären tåga fram till
strid. Folkvisan låter honom dä utropa:

»De har jag tillförene spått,
att vi skulle Sverker bida.»


I jorden vid derom kulle har man funnit åtskillig
krigsredskap, äfvensom i Kungs-Lena norra gärde på de
så kallade Ryttarebackarna yxor, hamrar, sporrar och
menniskoben. År 1670 fans vid Lena en större pilspets
af jern, hvilket allt syntes bekräfta sanningen af
berättelserna om det stora slaget.

Märkligt är dessutom detta slag, emedan det är
det sista, hvari folktron låter den gamle Odin
uppträda. Uppsvearne påstodo sig hafva sett honom på
Sleipner kämpa framfor deras slagordning och leda
stridens gång. Naturligtvis var det han, den gamle
segerguden, som skänkte dem segern. – Så inrotad
var tron på Valhalls gamla gudar, så föga hade
kristendomen ännu hunnit uttränga dem ur folkets
sinnen!

l Norge gick länge en saga om en ryttare, som sent
en afton kommit till en smed och bedt honom sko sin
häst. Ryttaren var enögd, hade en slokig hatt på
hufvudet och en sid blå mantel. Smeden blef något
underlig till mods och frågade, hvar han legat den
förra natten. Ryttaren nämnde då så långväga orter
i norr, att smeden log och icke ville tro honom. –
»Länge var jag i Norden», sade då den enögde, »har
varit i många strider och ämnar mig nu till Sverige.»
Der blef sedan ej vidare taladt, men när smeden skott
hästen, steg ryttaren upp. »Jag är Odin» – sade han
till den förvånade smeden, och så bar det af genom
luften, och han försvann. Följande dagen stod slaget
vid Lena.

Slutligen må vi om detta slag anföra den gamla
halflatinska munkversen:

Contigit in Lenum
två danska lupo för enom;
af svenskom svenom
togo dorsum verbere plenum.


Det är:

Hände sig vid Lena
att två danskar lupo för en;
af svenska svenner
togo de ryggen full med stryk.


Konung Sverker höll ord. Två år efter nederlaget
vid Lena var han åter här i Sverige, och äfven denna
gången var hans här från Danmark. När efter slaget
vid Lena han och de öfverlefvande herrarne kommit
till erkebiskop Absalon i Lund, och ryktet spridt
sig öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 15:20:47 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/1/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free