Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Erik XI Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sparrsätra, när konung Etik åter kom till väldet, var Ulf
fortfarande äfven hans jarl. Han skall dock hafva
gynnat den stupade konungens son, och må hända ligger
deruti förklaringen, huru det blef Holmger möjligt
att så länge fortsätta striden. Vare emellertid härmed
huru som helst – när Ulf jarl dog, satt Holmger ännu
i fängelse, och detsamma året slutade han der sina
dagar.
Den nye jarlen lät halshugga Holmger år 1248. Innan
han dog, bad han, att man skulle begrafva honom
i Sko kloster, och man uppfylde derutinnan hans
önskan. Ännu mera – konungen lät på det ståtligaste
fira hans likbegängelse.
Gud gaf honom nåder och gjorden helig.
Ho Gudi tjenar han varder salig.
Med dessa ord slutar rimkrönikan sin korta berättelse
om Holmger. Såsom bevis på hans helighet berättas
det, att många underverk skett vid hans graf. Hvad som
förskaffade Holmger detta anseende af helgon, derom
hafva häfderna intet att förmäla. Må hända har han
klosterfolket mest att tacka för sin helighet. Sko
eller Skog[1] var Holmgers fädernegård. Fadern,
konung Knut, hade der byggt ett kloster åt
dominikanermunkar, eller, såsom de hos oss kallades,
svartbröder eller predikomunkar.
Munkar af denna orden kommo vid pass år
1222 till Sverige och nedsatte sig först i
Sigtuna. Prosten Ganfred i Sigtuna kom på en
resa till Rom, dit han skulle begifva sig för att
hemta pallium åt erkebiskop Olof Basatömer, till
staden Bologna. Der hölls då ett möte af den nyss
stiftade orden, och ordensstiftaren Dominicus var
sjelf närvarande. Tvänne nordboar blefvo vid samma
tillfälle upptagna i orden, och prosten Ganfred anhöll
att dessa måtte skickas till Sverige. Det gick efter
prostens önskan. De nya ordensbröderne kommo till
Sigtuna och började der verka för sin orden. Men
de blefvo ej tålda der. Orsaken känner man icke,
men erkebiskopen sjelf var dem obenägen.
Då erbjöd dem Knut den långe en fristad på sin gård
Sko, och i deras kloster blef han begrafven, liksom
sonen Holmger.
Vi finna det sålunda ingalunda otroligt, att
munkarne sökte skaffa anseende af helighet åt
sonen af klostrets grundläggare, så mycket mer som
de vallfärder till helgonets graf och de offer,
som der gjordes och hvilka framkallades just
genom denna helighet, ingalunda vore en bisak
för ordensbröderna. Helgonets sak och deras var
densamma. Med hans anseende steg deras och med
anseendet rikedomen[2]. Folkets sinne, känsligt för
olyckan – en känslighet, som tydligt uttalar sig i
våra folkvisor – greps af ädlingens sorgliga öde och
ömkliga
[1]
Af ålder synes detta varit namnejt och hafva
uppkommit af landets natur såsom mycket skogbeväxt.
Skoug socken, Skoug kyrka och Skougboar förekomma
långt senare. Det var munkarne, som förkortade namnet
till Sko.
[2]
Dominikanerne lemnade visserligen snart Sko och der
blef ett nunnekloster af Cistercienserorden. Men
nunnorna kunde fullkomligt lika väl som munkarne
begripa fördelen af att hafva en helgongraf inom
sitt kloster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0355.html
