Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aga dem. Barnautsättelserna hade väl upphört. Efter
12:te århundradets slut talas åtminstone ingenstädes
mera derom. Deråt riktades kristendomens första
hugg. Men att faderns rätt öfver barnens lif icke
derför försvunnit ur folkandan, framgår af det stränga
ansvar, lagarne utfästa för fader, som dräper sitt
barn. Den faderliga myndigheten upphörde, när son
hade blifvit från fadershuset utskiftad och blifvit
en man för sig och när dotter genom giftermål fått
en annan målsmän.
Nedanför barnen fans ännu en del af huset. Det
var husfolket, och att husbondens rättigheter och
husfolkets skyldigheter skulle vara stora, är klart
af förhållandet mellan fader och barn. Till husfolket
räknades alla, hvilka åtnjöto bondens skydd, äfven
om de icke bodde på hans gård, utan på mindre gårdar
eller torp på hans egor.
Ännu lägre stodo trälarne, men dessa voro rättslöse,
och deras väl eller ve berodde helt och hållet på
husbondens välbehag. Kristendomen hade dock äfven
i afseende på dem och deras ställning haft ett
välgörande inflytande. Hos ett högsint och ädelt folk,
sjelft så känsligt för allt förtryck, kunde det ej
blifva svårt att verka för en kristlig behandling af
trälarna. Det dröjde icke heller så särdeles länge,
förr än träldomen alldeles försvann i vårt land. Detta
steg framåt tillhör dock det följande tidehvarfvets
historia.
Husbonden, såsom familjens hufvud, var i förhållande
till samhället ansvarig för alla, som berodde af
honom och stodo under hans skydd. Han var i allt
hvad som rörde någon af dem deras målsman. Han kräfde
hämd eller tog böter, om någon af hans folk var den
förorättade, och erlade böter i motsatt fall.
En förändring, som kristendomen medfört, må här
nämnas. Den rörde äktenskapet. Under hedendomen
var äktenskapet en borgerlig förening mellan man
och qvinna, som af mannen kunde upplösas när helst
han ville. Kristendomen åter lärde, att äktenskapet
var en helig, innerlig förening mellan makarna,
gjord af Gud, och som de derför ej kunde ostraffadt
upplösa. Lysning vid äktenskaps ingående påbjöds redan
i denna tid. Påfven Innocentius III utfärdade en bulla
derom år 1216. Vigseln är lika gammal. Genom lysning
ville man förekomma alla förbindelser mellan förbjudna
led[1] eller mellan sådana, som redan voro gifta. Allt
hvad som hörde hit kom under kyrkans uppsigt, och
helt naturligt, då det var kyrkan eller kristendomen,
som hos oss införde dessa lagar. Att de, såsom
stridande mot forna begrepp om lag och rätt, skulle
möta mycket motstånd, ligger i sakens natur. Men före
utgången af denna tidrymd synas dessa kristendomens
läror hafva i det närmaste vunnit laga kraft.
I afseende på barnauppfostran voro väl ännu de
kroppsliga öfningarna hufvudsak. Men vid klostren
hade skolor börjat upprättas, och att de besöktes,
derom vittna så väl folkvisorna som berättelserna ur
grannfolkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
