Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger jarl, riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyskland. Sedan de sålunda fått tillsammans en tillräcklig härsmakt, drogo
de till fäderneriket att kämpa med jarlen om kronan. Der slöto sig
många af deras fränder till dem, så att deras hop betydligt förstärktes.
Utan att möta något motstånd drogo herrarne allt längre upp i
landet. Men vid Herrevadsbro[1] var Birger dem till mötes med en
här. På ömse sidor om bron stodo de här mot hvarandra, tills
slutligen folkungaherrarne föllo i Birgers våld.
Birger förfor strängt, men kallblodigt och raskt med de fångna
herrarna. Han lät halshugga dem allesammans. Likaledes förfor han
med tyskarna, men de fleste svenska gaf han fred.
Trygghet återvände i landet, och ingen vågade efter den dagen
sätta sig upp emot jarlen.
Birger synes dock sjelf inom sig gjort sig förebråelser öfver den
grymhet, han visat mot sina fränder. Åtminstone har han omedelbart
efter denna händelse anhållit hos påfven om aflösning och förlåtelse.
Det påfliga brefvet är dateradt den 23 Oktober 1252. »Då vi
förnummit» – säger häri påfven – »eder längtan att i hjertats renhet
framlefva edra dagar, så meddela vi eder aflösning och förlåtelse för
alla de synder, som I med ångerfullt hjerta hafven bekant eller skolen
bekänna inom tre månader efter mottagandet af detta bref.»
Några dagar förut (den 21 Oktober) affärdade samme påfve ett
bref till Upsala erkebiskop och hans lydbiskopar med uppmaning att
bistå konungen och jarlen mot fridstörarne och upprorsmännen.
En af de mest framstående bland Folkungarna vid denna tid var
Carl Ulfsson, vanligen kallad junker Carl, son af den Ulf Fasi, som
före Birger till Bjälbo var konung Eriks jarl.
Sedan han fullbordat det ärofulla uppdraget att ledsaga jarlens
dotter till hennes kungliga brudgum, återvände han med de öfriga
herrarna till Sverige.
Här förmäles ej vidare om honom, förr än han nämnes såsom en
af höfdingarna för jarlens här, då denne stod i begrepp att
tillsammans med norske konungen börja krig med Danmark[2].
Men det unga, ridderliga sinnet, törstande efter bragder och ära,
fann ej ro hemma, der jarlen med kraftig hand hägnade om friden.
Kommo så tid efter annan berättelser från andra sidan Östersjön, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
