Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par minnen ur det enskilda lifvet, utgörande bidrag till den tids historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jarlens besök, och med hvilken ynnest han omfattat
den lågborna svägerskan, måste äfven den ändra sitt
uppförande.
Men lagman Bengt och den fagra fru Sigrid lefde
länge och lyckligt tillsammans på Ulfåsa. Af de många
döttrarna blef en, Ingeborg, gift med Uplandslagmannen
Birger Pedersson till Finstad. Dessa hade flera barn
och bland dem S:t Brita.
Trolleslägtens upphof. Birger jarl säges hafva haft
en syster vid namn Magnhild. Hon blef gifven åt Härved
Ulf, en man af gammal slägt, som sedermera förde ett
troll med afhugget hufvud i sin vapensköld och deraf
fick namnet Trolle.
Sägnen förtäljer om orsaken till denna namntagning
följande:
Härved Ulf bodde på sin gård Ed i Småland nära
Voxtorps kyrka. Han skall hafva varit en varm kristen
efter tidens sed och i synnerhet aldrig försummat
någon julotta. En juldagsmorgon vaknade han senare
än vanligt, och som han var ifrig att komma i kyrkan,
skyndade han ned i stallet och sadlade sin häst samt
sprängde af i sporrsträck från gården, långt innan
hans tjenare voro redo att sitta upp och följa honom.
Vägen från Ed till Voxtorps kyrka gick då, som ännu
i dag, utmed ett högt berg[1], emellan detta och sjön
Flåren. Berget var då lodrätt och ofvanpå detsamma
växte en tät skog.
När nu Härved kom ridande vägen fram, fick han se
trollen, hvar de dansade omkring berget. Han red
oförskräckt på, och då gick fram emot honom en ung
flicka, som räckte honom ett horn och bad honom
dricka. Härved tog emot hornet med venstra handen
och förde det till läpparna, låtsande som om han
drack. Men i sjelfva verket hälde han derunder ut
drycken bakom sig, drog i detsamma med högra handen
sitt svärd och högg hufvudet af flickan
Då satte trollen efter riddaren, och der blef ett
häftigt stormväder med tjut och gny. Men riddaren
sporrade sin häst och red undan det fortaste han
kunde. På Bohrs gärde voro emellertid trollen
nära att upphinna honom. Då mötte han en qvinna,
som ropade:
Du vän, men dåre,
mig vantar gaf i våre,
rid ej vägen den håre[2],
men åkern den åre[3].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
