Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och de andlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åter, med lätthet sköt åt sidan det hinder, som höll
dörren stängd. Sedan detta var gjordt, gick hästen ut
ur stallet och begaf sig ned på det framför liggande
fältet. Knappt hade han dock hunnit nedom stallet,
förr än han öfverfölls af en hop hungriga vargar,
hvilka under ett förfärligt tjut sleto honom i
stycken.
Vargarnes tjut hördes upp i salen, der de båda
biskoparne sutto. Bo såg frågande på sin värd. »Käre
broder» – sade denne – »det är vargarne, som sjunga
liksången öfver din häst.» Bo kunde ej tro, att det
var så illa, och man utskickade några tjenare att
efterse förhållandet. Efter en stund inkommo tjenarne
och berättade, att det förhöll sig, som deras herre
hade förutsagt.
Man visar ännu på Leckö biskop Bryniolfs kammare med
sitt lilla fönster[1].
På Strengnäs’ biskopsstol satt den rike och myndige
Anund Jonsson, konungens vän och likaså den fromme
Linköpingsbiskopen Henriks. Den senare kom i sin
dödsstund särskildt i håg sin broder i Strengnäs
och testamenterade åt honom några böcker. Anund var
verkställare af hertig Eriks testamente, betalade
åtskilliga skulder för honom och fick derför med
konungens begifvande jordegendom i ersättning.
I Vesterås sutto på biskopsstolen först Carl, en
lärd och vidtberest man, och efter honom en Peter,
som någon tid varit konung Magnus’ kansler[2]. Under
den förre fullbordades och invigdes domkyrkan
i Vesterås. Dertill lät han på de fyra vägarna,
som leda till staden, uppbygga kapell, »på det ingen
måtte till domkyrkan inkomma, innan han på vägen till
en förberedelse gjort sin andakt».
Om Vexiöbiskoparne hafva vi redan talat. I Finland
eller Åbo nämnes först en Kettil och sedan en Johannes
såsom samtida med Magnus. Den förre var till börden
en Vestgöte och skall hafva varit kansler hos konung
Valdemar, den senare hade varit predikarebrödernes
prior i Sigtuna, innan han blef biskop i Åbo. Båda
vistades mycket i Sverige.
Alla de nu nämnde prelaterne synas hafva stått
i det bästa förhållande till konung Magnus, om
man undantager biskop Bryniolf, mellan hvilken och
konungen det för någon tid hade uppkommit missämja för
biskopens bröders skull. Alla, äfven Bryniolf voro för
öfrigt stilla och saktmodiga män, som hufvudsakligen
synas hafva riktat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
