- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
552

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De försonade bröderne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

segervinnarnes träl. All den sålunda utskiftade jorden kallades
allodialjord, d. v. s. den var sin innehafvares arf
och eget.

Men, vid sidan af denna jord fans den så kallade
feodaljorden eller länsjorden. Den uppkom så,
att innehafvaren af allodialjord, vare sig konungen
eller någon annan, utförlänade af sin jord en del
till någon af sina män, som genom stora tjenster
förnämligast i krig, gjort sig deraf förtjent. Dessa
förläningar, som ursprungligen gåfvos på lifstid,
blefvo småningom ärftliga, medan de mindre lotterna
af allodialjorden så småningom antogo länsnatur. Den
öfvergick af mångahanda skäl till feodal, och efter
det elfte seklet var i Frankrike – i hvilket land
de feodala formerna företrädesvis utvecklade sig –
så godt som all allodialjord blifven feodal.

Uti en sådan feodalstat utgick all makt från en
konungen – såsom den högste. Under denne stodo andra,
som togo sin makt från honom, och under hvar och en af
dessa stodo ytterligare andra, hvilka togo sina län af
honom, liksom han af konungen. Ursprungligen grundade
sig dessa län på förhållandet af krigstjenst, så att
läntagaren eller, såsom han också kallades, vasallen
förband sig att på länsherrens uppbåd inställa sig
hos honom; men sedermera blef all tjenst – icke blott
den krigiska – feodal. Den utförlänade jorden gick
och gälde, kunde man säga, som gångbart mynt. Till
och med kyrkan upptog de feodala grundsatserna och
tillämpade dem inom sig, på sina förhållanden.

Att nu införa ett sådant samhällsskick hos oss –
det var det arbete som började med folkungaättens
intagande af konungadömet. Men detta arbete blef
aldrig hos oss något mer än ett blott och bart försök,
och orsaken dertill ligger i den omständigheten,
att feodalismen saknade hos oss första vilkoret för
sin tillkomst och tillvaro.

Se vi närmare på länsväsendets uppkomst, finna vi
nämligen, att det grundade sig på eröfring. Denna
grund för detsamma fans ej hos oss. Ty Sverige var
ej eröfradt, det svenska samhället hade utvecklat
sig efter helt andra grunder än eröfringens. När våra
fäder invandrade, måste de sjelfve rödja bygd för sig,
den utskiftades icke ibland dem af deras höfding. Och
sedermera vans nytt land med yxan och plogen,
allt efter som öfverbefolkning eller andra orsaker
framkallade utvandringar ur den första bygden.

Men vi hafva hört talas om län och länsmän äfven hos
oss. Det är dock att märka skilnaden mellan länen
hos oss och feodallänen. Länen i Sverige voro aldrig
ärftliga, de voro alltid embeten, och länsmannen
fick sitt län i stället för reda penningar. Dessa
förläningar bestodo i ett eller flera kronogods,
som lemnades åt den kunglige embetsmannen i den
landsändan, hvaröfver han å konungens vägnar skulle
hafva någon uppsigt.

Hvad som i första rummet framkallar tanken på
utlandets förhållanden är de län, som Birger jarl och
Magnus Ladulås utskiftade åt sina yngre söner. Hade
ej händelser inträffat, som motverkat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/1/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free