Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Erikssons minderårighet, 1319-1332 - Ordnandet af riksstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. 1341, Heming d. 1351 och Peter d. 1366, ärkebiskopar
i Upsala. Biskop Heming, som synes hafva varit en
verksam och nitisk man och af mycken lärdom, lät
år 1344 upprätta en pergamentsurkund, hvari allt
som för kyrkan var af vigt skulle upptecknas och
afskrifvas. Urkunden kallas Registrum Upsaliense
och är af mycken vigt, synnerligast för vår
kyrkohistoria.
I Vesterås satt som biskop vid denna tid (1319)
och allt till år 1332 en gammal hertigarnes vän
och medhållare, Israel Erlandsson, en man liksom de
föregående af ansedd ätt och mycken rikedom.
I allmänhet iakttogo dock den svenska kyrkans prelater
en viss tillbakadragenhet och kunde på långt när
ej jemföras med de danska. De stodo mera liksom vid
sidan af de verldsliga herrarna och måste mot intrång
i kyrkans rättigheter anhålla om skyddsbref både af
konungen och påfven[1].
Ordnandet af riksstyrelsen.
Det sades i det föregående, att under olycksåret efter
Nyköpings gästabud hertiginnorna förde styrelsen,
men att redan vid midsommartiden eller kort derefter
de herrar, som ledde sakernas gång, sammankallade
riksmötet vid Mora stenar, der hertig Eriks son
valdes till konung. Vi anmärkte äfven på samma ställe
vigten af detta möte såsom det första tecknet till vår
nuvarande folkrepresentation. En annan betydelse har
detta möte ännu. Det visar oss en stark och mäktig
herreklass, som skördar frukterna af den kungliga
herreslägtens inbördes strider. I samband med de
store hade folkunga-konungarne (egentligen Birger
jarl och Magnus Ladulås) höjt konungamakten, så att
konungen både stiftade lagar och utskref skatter. Nu
har konungen fallit undan, och de store träda i hans
ställe till riket. Huru fast de slöto sig tillsammans,
och huru svårt det var att bryta denna samnade makt,
det skulle både Magnus Eriksson och den följande
konungen, hans systerson, få erfara.
Vi må veta namnen på de förnämste af de män, hvilka
voro närvarande vid riksmötet. Utom de här ofvan
uppräknade prelaterne erkebiskop Olof i Upsala och
biskoparne Carl i Linköping, Bengt i Skara, Styrbjörn
i Strengnäs och Israel i Vesterås, samt de äfvenledes
omnämnde herrarne Mats Kettilmundsson, Birger
Pedersson och Knut Jonsson, finna vi der församlade
äfven Finvid Niklisson, Magnus Bengtsson, Lars
Ulfsson, lagman i Södermanland, Staffan Röreksson,
Bo Nilsson (Natt och dag), lagman i Östergötland,
Filip Ulfsson, Erik Thuresson (Bielke), Suno Jonsson<footnote>
Förde i vapnet: tre åkerhöns på en bjelke
från Öland, Tuko, lagman i Tio härad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>