Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Erikssons minderårighet, 1319-1332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mäktige och ansedde Ivar Blå, hvars sonson han då
skulle vara, andre[1]
hafva framvisat hans vapen,
hvaruti finnes en grip med utsträckta vingar. Hans
dotter Ingeborg var gift med Erik Valdemarsson och
gick efter sin mans död i S:t Clara kloster. Knut
Jonsson var äfven, som vi få se, Magnus Erikssons
drots, men ej längre än till år 1335.
Då finna vi en Nils Ambjörnsson bekläda detta
embete[2].
Han hörde till Sparreslägten, men blef
sjelf, derigenom att han upptog moderns namn och
vapen, stamfader för Oxenstiernorna.
For öfrigt börja numera, allt som Folkungaslägterna
träda tillbaka och försvinna, många nya ättenamn
framskymta, såsom Bielke, Färla, Lama och Vasa. Sparre
och Oxenstierneätterna äro redan omnämnda.
Till Braheätten hör den för dessa tider så mycket
omtalade Sanct Birgitta. Hennes man var lagmannen i
Nerike Ulf Gudmarsson och deras söner voro Birger
och Carl. Vidare må nämnas S:t Birgittas broder
Israel Birgersson och mot slutet af Magnus Erikssons
regering Carl Ulfsson Sparre till Tofta[3] samt Bo
Jonsson Grip.
Vid sidan af de verldslige store hafva vi äfven
åtskilliga andlige, hvilka förtjena nämnas. Bland de
främsta synes biskop Carl i Linköping hafva varit. Han
skall hafva hetat Båt[4].
Under striden mellan Birger
och hans bröder var han på de senares sida och var
sedan en af de främste i rådet under konungens
minderårighet. Att han varit en af sin samtids
framstående män, framgår äfven deraf, att han stod
i spetsen för den svenska beskickningen till Norge
efter konung Håkons död, då Magnus Eriksson valdes
till konung.
Biskop Carl var, jemte biskoparne Bengt i Skara och
Styrbjörn eller Storbjörn, som han äfven kallas,
i Strengnäs, utsedd och förordnad till de dödade
hertigarnes testamentsexekutör.
Utaf de båda sistnämnda är biskop Styrbjörn den mer
framstående. Han synes hafva varit en betydande och
myndig man, som icke räddes att en gång sätta alla
Södermanlands fastighetsegare – och bland dem var
äfven konungen – i bann, för det de ej erlade tionden
efter gjordt aftal. Han var, liksom biskop Carl, på
hertigarnes sida under deras strid med sin broder,
men synes icke efter det nya konungavalet hafva haft
så stort inflytande som den nämnde embetsbrodern.
Olof Björnsson med tillnamnet den vise, Birger
Pederssons frände, satt på Upsala erkebiskopsstol under de nämnda
brödrastriderna, och satt der qvar till 1332 eller under
hela den tid konungen var minderårig, och var således sjelfskrifven
i minderårighetsstyrelsen. I brödrastriderna tog han ingen synnerlig
del.
Efter denne Olof voro under konung Magnus’ tid Peter Filipsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
