Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Albrekt af Meklenburg
- Albrekt af Meklenburg och Magnus Eriksson, 1364-1371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Albrekt af Meklenburg.
Historien om konung Albrekt sönderfaller med afseende
på händelserna i trenne afdelningar, nämligen: 1)
Albrekt och Magnus Eriksson samt striden (Jern
emellan; 2) Albrekt och rådet; 3) Albrekt och
Margareta, konung Håkans enka.
Albrekt af Meklenburg och Magnus Eriksson, 1364–1371.
Oaktadt de upproriske herrarne så till vida vunnit
seger, att de tillsatt en ny konung, voro dock derför
utsigterna för konung Magnus ingalunda så svåra,
som man skulle tro, och för den nye konungen kunde
den vunna segern lätt blifva ett nederlag. Emellertid
sökte herrarne, som naturligt var, på allt sätt stärka
sitt parti, och de onda ryktena, det falskeliga talet,
som blifvit satt i omlopp om Magnus, tog ny fart,
förstärkt och ännu mera nödvändigt nu, sedan en ny
konung stod liksom i spetsen derför.
Att konungen var bannlyst och varit det i fem år,
men att han uppenbarligen föraktat bannet och kyrkans
myftdighet; att han med uppsåt låtit Gotland och Öland
sköflas af rikets argaste fiende; att han varit nog
nedrig att afhända riket Skåne, Halland, Bleking och
andra tillydande länder, som voro så dyrt köpta; att
han betungat landet med odrägliga skatter och bördor;
att han aldrig handhaft lagskipning och hvarken sjelf
eller genom andra låtit rätten hafva sin gång; att
hvar man kände hans skamliga och förargliga lefverne;
att hans hat till riksens råd gått ända derhän, att
han förföljt dem till döden, och då de velat föra
honom till rätta, hade han drifvit dem ur riket från
hustrur och barn, hus och gods; att han aldrig hållit
eder och löften, men deremot förbundit sig med rikets
argaste fiende och följt hans råd – sådant icke blott
talades om honom, utan det skall till och med hafva
blifvit formligen uppsatt såsom den rättsgrund, hvarpå
han dömdes rike och krona förlustig. Vi finna att
det är, med tillägg blott af mordet på konung Erik,
alldeles detsamma talet, som ännu gick om honom
hundrade år efteråt, då det upptecknades för bättre
minnes skull i den stora rimkrönikan.
Alla dessa beskyllningar äro af konungens
egna handlingar och af de underrättelser,
som tillförlitliga urkunder och intyg
från hans tid lemna, nöjaktigt vederlagda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0731.html
