Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Rådet, 1371-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom rikets drots utöfvade han högsta domsrätten
i Sverige, och det ej å konungens utan å sina egna
vägnar. Dessutom var han sedan 1367 häradshöfding i
Dalarna och sedan 1369 lagman i Östergötland samt blef
1378 tillika lagman i Finland, utan att han derför
på minsta vis höll sig för god att låta utnämna sig
till häradshöfding i Tjust. Befälet å Stockholms
slott lemnade han år 1371, men de öfriga embetena
bibehöll han till sin död, skötande de underordnade
genom vikarier. Dessa domareembeten skänkte honom
genom de sakören han egde att uppbära, äfvensom
genom indragningar af all den anklagades egendom –
något som då för tiden var ganska vanligt – betydliga
inkomster.
Bo Jonsson var Sveriges rikaste man på sin tid, och
derutinnan har icke hans like funnits hvarken förr
eller sedan. Han synes också hafva varit en man, som
satt högt värde på rikedomen, till och med så högt att
han för densamma tillgrep äfven mindre goda medel. När
hans första hustru dog – det var en Margareta Porse –
år 1360 vid en förlossning, lät han öppna liket för
att, om barnet vore vid lif, bemäktiga sig hennes
arf. Priorn i Kalmar kloster och tre andra personer
intygade också att barnet verkligen varit vid lif[1],
och Bo Jonsson låg sedan flera år i tvist med hennes
far och öfriga slägtingar. Flera exempel på, huru
han sökte begagna tillfället att slå under sig gods,
hvilka sedan efter hans död tilldömdes de rätta
egarne, emedan Bo Jonsson »met oraett ok öfvervåld
sik under trughet» dem, skulle kunna anföras.
Det gamla folkungagodset Broo, numera Bro-kind
i Vårdnäs socken och Kinds härad af Östergötland,
tillhandlade han sig på ett sätt, som äfven visar,
huru föga han gjorde afseende på lag och rätt, när det
gälde att förvärfva gods. Vi få här nedan tillfälle
att tala derom.
Ännu i dag gå här på folkets läppar sägner om det
mäktiga och rika drotset, huru han for sjöledes
mellan sina gårdar Vesterby, Säby och Broo, samt
huru han derunder brukade lägga till på den lilla
täcka, med vacker löfskog, vilda fruktträd och
buskar beväxta Bosholmen (vid Stångåns inlopp
i stora Rengen). Lemningar af en källare och
tjocka murar utvisa att här i fordomtima varit någon
byggnad. Enligt folksägnen hade Bo Jonsson här endast
ett förfriskningsställe.
Ett blodigt minne är fästadt vid Bo Jonssons namn,
riddaren Carl Niklissons (Färlas) mord inför sjelfva
högaltaret i Gråmunkarnes klosterkyrka. Det skedde
den 19 Juni 1381. Man känner icke anledningen till
denna våldsbragd. Några dagar derefter den 28 Juni
sammanträdde Bo Jonsson med den mördades syster och
svåger på Viby gård i Upland och kungjorde för dem
i närvaro af riddarne Carl Ulfsson till Tofta och
Knut Carlsson, att han tagit alla den dödades gods i
Södermanland »för hans stora och margfaldiga brott,
der han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>