Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIII:s regering. Statshvälfningen 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I en likartad beskickning afreste den 14 Mars major
Johan Georg De la Grange till Danmark och Norra
Tyskland, medförande två bref från Klingspor, det ena
till högste befälhafvaren öfver danska trupperna på
Seland, prinsen af Hessen, och det andra till franske
marskalken Bernadotte, prins af Ponte Corvo, såsom
befälhafvare öfver de i norra Tyskland förlagda
franska trupper, med samma begäran till båda om
omedelbart stillestånd och uttryckande en önskan
att så snart som möjligt ingå i underhandlingar
om gemensam fred, hvilka underhandlingar regenten
önskade måtte företagas i Paris. Dit afgick ock
De la Grange efter aflemnandet af brefvet till
Prinsen af Ponte Corvo, af hvilken han rönte det
välvilligaste mottagande, likasom han äfven mottogs
vänligt af Napoleon och hemförde i slutet af April
ett bref från honom till hertigen. Den 17 Mars
hade ock hertigen afsändt sin adjutant öfverste
Charles de Suremain till Napoleon, medförande bref
från riksföreståndaren, med begäran om stillestånd
och uttryckande en önskan att få underhandla om en
gemensam fred under franske kejsarens inflytande. I
ett egenhändigt bref till konungen af England af den
16 Mars uttryckte hertigen sin önskan att fortfarande
lefva i vänskapligt förhållande med denna makt,
ehuru han fann sig af omständigheterna tvingad att
sluta fred med Englands fiender.
Under tiden hade major Arfwedsson vid sin ankomst
till Åland den 14 Mars på aftonen funnit ett ryskt
anfall, med en styrka vida öfverlägsen den svenska,
vara förberedt mot denna ögrupp. Öfverste Gustaf
Adolf Lagerbring hade fått befallning att söka
inleda underhandlingar om stillestånd och fred; men
förslaget om stillestånd blef genast förkastadt, och
ryske krigsministern grefve Araktschejeff fordrade
såsom vilkor för en svensk underhandlares mottagande
på Åland godkännande af de fredspreliminärer, han nu
öfverlemnade, och som innehöllo, att Sverige skulle
till Ryssland afträda hela Finland ända till Kalix
elf, jemte Åländska öarna, samt afstå från förbundet
med England, hvaremot Ryssland erbjöd sig understödja
Sverige med trupper, i fall England anfölle dess
kuster. Med dessa preliminärer afreste Lagerbring
till Stockholm den 17 Mars.
Dessa stränga fordringar väckte stor bestörtning
hos svenska regeringen. Man ville dock ej obetingadt
underkasta sig desamma, utan sökte vinna en mildring
deri genom att vända sig direkte till kejsar
Alexander. Öfverste Lagerbring blef sålunda den
19 Mars afsänd till Petersburg med ett bref från
hertigen, i hvilket denne underrättade kejsaren
om de orsaker, som gjort regementsförändringen
till en tvingande nödvändighet, förnyande sina
förut gjorda anbud om stillestånd och fred, samt
anhöll, att en svensk fullmäktig måtte så snart som
möjligt mottagas i Petersburg för att der öppna
underhandlingar i afvaktan å utgången af dem,
som tillika skulle ega rum, rörande en gemensam
fred med Ryssland och Frankrike. Tillika medförde
Lagerbring en embetsskrifvelse från Ehrenheim till
franske ambassadören i Petersburg, med begäran att
han genom sin mellankomst ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
