Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmåner än på uppriktiga böjelser att med hvarje
svensk inbyggare täfla i medborgerligt nit och
möjligaste uppoffringar af enskilda fördelar», afsade
sig sin uteslutande rätt att besitta stadsegendom.
Bondeståndet fann sig dock ej tillfredsstäldt af dessa
eftergifter, utan yrkade lika beskattning å all jord,
samt antog den 5 Juni förslaget till ny regeringsform
endast under förbehåll att stadgandet deri, det ingen
förändring kunde ega rum i ett stånds privilegier
utan alla riksståndens och konungens samtycke, skulle
ur författningen utgå.
Då de öfriga riksstånden emellertid antagit den nya
regeringsformen i dess helhet, ansågs detta förbehåll
ej hindra dess erkännande såsom rikets grundlag, och
redan den 5 Juni utkorades hertigen-riksföreståndaren
till Sveriges konung, under förutsättning att den
nya grundlagen af honom antoges, hvilket skedde å
rikssalen i samteliga riksståndens närvaro den 6 Juni,
då Carl XIII af dem helsades såsom Sveriges konung.
Den nya regeringsformen hade, i stället för riksens
råd, som ännu fans qvar i 1772 års regeringsform, och
för den regerings-konselj, som efter säkerhetsaktens
införande biträdt konungen vid regeringsärendenas
handläggning, föreskrifvit inrättandet af ett
statsråd, bestående af nio rikets högsta embetsmän,
nemligen en justitiestatsminister, tillika ledamot
af högsta domstolen, en statsminister för utrikes
ärenden, sex statsråd och hofkanslern, hvarjemte
fyra statssekreterare, en för krigsärenden, en för
kameral-, landthushållnings-, bergshandterings- samt
andra dermed gemenskap egande inrikes civila ärenden,
en för mål rörande drätselverket, in- och utrikes
handeln och slöjderna, samt en för ärenden, angående
religionen, ecklesiastikverket, allmänna uppfostran
och offentliga fattigvården, skulle, hvardera vid
de tillfällen, då han i statsrådet hade ärenden att
föredraga, der ega säte och stämma.
En af den nye konungens första omsorger blef
nu att tillsätta dessa vigtiga embeten, hvilket
skedde den 9 Juni, då till justitiestatsminister
utnämndes riksdrotsen grefve Carl Axel
Trolle-Wachtmeister; till statsminister för
utrikes ärendena kanslipresidenten Lars von
Engeström; till statsråd generalen friherre Hans
Henrik von Essen, hofkanslern friherre Gustaf
Lagerbjelke, statssekreteraren friherre Matthias
Rosenblad, öfversten friherre Baltzar Bogislaus von
Platen, kanslirådet Gudmund Göran Adlerbeth och
generaladjutanten Georg Adlersparre; till hofkansler
kabinettssekreteraren friherre Gustaf af Wetterstedt,
samt till statssekreterare för krigs-expeditionen
revisionssekreteraren Henrik Vilhelm Iserhjelm,
för inrikes civil-expeditionen revisionssekreteraren
grefve Gustaf Wathier Hamilton, efter hvars utnämning
till justitieråd samma år kanslirådet Johan
Abraham Börtzell blef hans efterträdare såsom
statssekreterare, för finans-expeditionen Hans
Järta och för ecklesiastikexpeditionen Nils von
Rosenstein. Generalmajoren friherre Carl Johan
Adlercreutz blef generaladjutant för armén och vice
amiralen Victor von Stedingk generaladjutant för
flottan. Förre statssekreteraren för krigsärendena
Carl Lagerbring blef öfverpostdirektör samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
