Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröstarfvingar och efterkommande från Sveriges tron
uteslutne, icke öppet uppträda för prins Gustaf;
men de ville i det längsta uppskjuta valet, för att
söka vinna insteg för den föreställningen, att ryske
kejsaren möjligen skulle vilja återgifva Sverige
Finland, om man till tronföljare valde den unge
prinsen, hans gemåls systerson. Flere inom utskottet
visade emellertid, huru föga man kunde bygga på dylika
förutsättningar, samt yrkade allvarligt, att man
framför allt borde upprätthålla Sveriges oberoende och
värdighet. Utskottet förenade sig ock slutligen den 12
Juli om att till tronföljare föreslå prins Christian
af Augustenburg, och detta förslag aflemnades i form
af kunglig proposition till ständerna den 15 samt
bifölls redan samma dag af bondeståndet. Den 18 Juli
förekom frågan till afgörande hos de öfriga stånden,
af hvilka preste- och borgarestånden enhälligt biföllo
den kungliga propositionen; men å riddarhuset uppstod
en ganska liflig diskussion, hvarunder 17 talare,
med grefve Jakob De la Gardie i spetsen, framkastade
en mängd betänkligheter mot valets företagande,
innan fred var sluten med någon af rikets fiender och
Sverige när som helst kunde hemsökas af krig både från
öster och vester. Ett vida ringare antal bland dem,
som yttrade sig, yrkade valets omedelbara företagande;
men den kungliga propositionen blef dock slutligen
utan votering af adeln bifallen, mot hvilket beslut
likväl 60 af ståndets ledamöter reserverade sig.
Förberedelserna för detta val hade under tiden
fortgått i Norge. Den främste representanten för
den fåtaliga norska adeln, grefve Wedel-Jarlsberg,
som i Januari 1809 blifvit medlem af norska
regeringskommissionen och vunnit danske
ståthållarens, prinsens af Augustenburg synnerliga
förtroende, hade, uppfostrad i England, ifrigt
omfattat tanken att få en fri statsförfattning införd
i Norge och Danmark. För att göra Danmarks konung
Fredrik VI böjd härför, framstäldes utsigten för
honom att väljas till svensk tronföljare och sålunda
förena Nordens tre riken, hvilket åter icke kunde ske,
om han fortfarande vore oinskränkt konung i Danmark
och Norge, då man väl kände det nu i Sverige rådande
missnöjet med en allt för stark konungamakt. Sedan
Norge på detta sätt erhållit en fri statsförfattning,
skulle prinsen af Augustenburg såsom riksföreståndare
eller vicekonung ställas i spetsen för styrelsen
derstädes. Detta förslag, hvilket Wedel meddelade
prinsen, gillades af honom, och man brefvexlade derom
med danske statsministern grefve Schimmelman. Det hade
varit under förhandlingarna härom, som Adlersparres
tillkännagifvande att vilja med vestra armén tåga
till Stockholm och afsätta Gustaf Adolf kommit
prinsen tillhanda, och då detta så väl passade till
den uppgjorda planen, väcktes deraf stor belåtenhet
i norska högqvarteret, der man var långt ifrån att
vilja lägga något hinder i vägen derför.
Så stod saken, då Adlersparre genom friherre Carl
Henrik Anckarsvärd meddelade prinsens adjutant Darre
och grefve Wedel sin plan att efter Gustaf Adolfs
afsättning erbjuda prins Christian svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
