- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
21

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1809, 1810

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underhandlingar med de svenska herrarne afsett
endast att bereda Fredrik VI:s val till svensk
tronföljare. Denne medgaf äfven, att stillestånd
finge afslutas, men endast såsom en uppgörelse
mellan båda öfverbefälhafvarne, hvarom kabinettet
kunde vara okunnigt; ty i följd af sina förbindelser
med Ryssland kunde han ej öppet samtycka till något
formligt stillestånd.

Under tiden hade Adlersparre skickat sin adjutant,
löjtnanten Carl Forsell, till Christiania, med
bref till Wedel och till Darre, innefattande
en uppmaning, att norska hären borde resa sig
och utropa prins Christian till Norges konung,
hvarefter han af svenska ständerna skulle utkoras
till tronföljare och på detta sätt Sveriges och
Norges förening beredas. Med detsamma skulle
äfven Norge få en fri statsförfattning, och på
det denna måtte blifva någorlunda lika med den
blifvande svenska, sände Adlersparre tillika en
afskrift af det grundlagsförslag, som blifvit
uppgjordt af dåvarande konstitutions-komitén,
jemte det af Adlersparre föreslagna tillägget om
representation äfven för ofrälse godsegare, som
icke tillhörde bondeståndet. Wedel gick villigt in
på Adlersparres plan, af hvilken han skyndade att
gifva prinsen del; men denne fann en resning af hären
mot dess laglige konung icke lika naturlig som den
svenske revolutionsmannen, utan vägrade bestämdt
att dertill biträda. Dock vidblef han sitt beslut
att mottaga tronföljden i Sverige, om han dertill
valdes. Underrättelsen om ryssarnes framsteg inom
Sveriges område vid denna tid hade företrädesvis
inverkat på detta prinsens beslut, och han hade
bestämdt förklarat, att han under inga vilkor, hvad
konungen af Danmark än kunde befalla, skulle hjelpa
ryssarne mot svenskarne. Tillika tillsade han Darre
att skriftligen anmoda Posse den 29 Maj infinna sig
vid Svinesund, der prinsen ville möta honom.

Vid detta möte lofvade prinsen söka öfvertala konungen
Fredrik att tillåta honom i samband med svenskarne
besätta några af Sveriges landskap, för att skydda
»det kära gemensamma skandinaviska fäderneslandet»
mot ryssarnes hotande öfversvämning, samt förklarade
tillika att, om man valde honom till svensk
tronföljare, skulle han mottaga anbudet, så framt
konungen af Danmark ej satte sig bestämdt deremot.

Dessa tilldragelser hade föregått valet den 18 Juli,
och prinsen hade sålunda vid flera tillfällen visat
sin välvilja mot Sverige, utan att derföre vilja
bryta sin trohet mot Danmarks konung.

Redan dagen efter valet sände Carl XIII
kaptenlöjtnanten grefve Axel Otto Mörner till Norge,
med bref till den valde tronföljaren, i hvilket
konungen underrättade honom om valets utgång och
tillika att statsrådet friherre Adlersparre skulle
inom få dagar infinna sig vid gränsen för att
mottaga prinsens svar. Från svenska regeringens
sida vidtog man derjemte det försigtighetsmått att
spärra postgången mellan Sverige och Danmark, på det
underrättelsen om prinsens val till svensk tronföljare
måtte så sent som möjligt komma till Köpenhamn.

En stark jäsning rådde vid denna tid i Norge, och
månge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:28:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free