- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
22

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1809, 1810

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fosterlandsälskande norrmän voro öfvertygade, att rätta
tiden nu var inne för Norges befriande från danskt
öfvervälde. I Köpenhamn var man ock högst orolig
härför, och, för att icke gifva anledning till några
våldsamma steg å prinsens sida, visade sig danska
hofvet nu villigt att på de billigaste vilkor
ingå fred med Sverige. I ett bref från danske
statsministern grefve Bernstorff till svenske
statsministern för utrikes ärendena friherre von
Engeström af den 3 Augusti förklarades närmaste
anledningen till Fredrik VI:s önskan att se fred med
det snaraste ingången mellan Sverige och Danmark vara
hans åstundan att derigenom å sin sida bidraga till
undanrödjandet af det enda hinder, som ännu förbjöd
prins Christian att antaga det hedrande anbud, han
så väl förtjenade och hvarmed konung Fredrik i öfrigt
förklarade sig nöjd.

Emellertid gjorde nu Wedel allt för att söka förmå
prinsen till det steg, som skulle gifva Norge en fri
statsförfattning och tillvägabringa dess förening
med Sverige, hvilket äfven Adlersparre, som den
26 Juli afrest till norska gränsen, på bästa sätt
sökte befordra. Prinsen kunde dock omöjligen förmås
till något steg, som enligt hans öfvertygelse var
stridande mot hederns lagar, samt lemnade till slut
den 19 Augusti icke annat svar, än att hans mottagande
af tronföljden och ankomst till Sverige berodde af
freden mellan detta rike och Danmark. Sedan detta svar
kommit Carl XIII till handa, anmodade han Adlersparre
att söka förmå prinsen begifva sig till Stockholm,
så snart fredsunderhandlingarna med Danmark togo sin
början, samt aflägga det för svenskarne förhatliga
namnet Christian och i stället kalla sig Carl August.

Det dröjde emellertid ända till den 10 December,
innan fred med Danmark afslutades, och nu först medgaf
prinsen det af Adlersparre begärda mötet med denne,
hvilket försiggick i Kongsvinger den 19 December;
prinsen förklarade, att han den 6 Januari 1810
skulle infinna sig vid Svinesund, för att derifrån
fortsätta resan till Stockholm, att han gerna gick
in på den begärda namnförändringen, äfvensom att
af Carl XIII adopteras till son, samt att han helt
och hållet öfverlemnade åt konungen omsorgen om sin
blifvande hofhållning och hofpersonal, tilläggande:
»Jag har vant mig att passa upp mig sjelf i det mesta
och är en stor älskare af enkelhet och sparsamhet,
då det rörer min egen beqvämlighet», hvarföre han
ock önskade, att intet öfverflöd måtte komma i fråga.

Under prinsens långvariga tvekan att mottaga den
honom efbjudna tronföljden i Sverige hade emellertid
inom svenska riksdagen stämplingar varit å bane att
beröfva honom densamma och återinsätta prins Gustaf
i sina rättigheter såsom svensk tronföljare. Sedan
Adlersparre, med den i Stockholm varande delen af
vestra armén, i Juli 1809 lemnat hufvudstaden och
åter närmat sig norska gränsen, hade det parti, som
arbetade för prins Gustaf, börjat ifrigare än förut
söka genomdrifva sina planer. Partiet samlades hos
friherre Rutger Maclean, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:28:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free