Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget och frederna, 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike och Danmark; att under vissa förbehåll
erkänna det af Napoleon fordrade kontinental-systemet,
hvarigenom engelska fartyg skulle från hamnarna
utestängas, samt att medgifva Finlands afträdande,
men på inga vilkor afstå från Åland eller från landet
mellan Kemi och Kalix elfvar.
Den 14 Augusti begynte underhandlingarna. Då
de ryska sändebuden ej ville medgifva Ålands
och den nyssnämnda landsträckans återlemnande,
afsändes af de svenska ilbud till Stockholm, för
att inhemta nya förhållningsorder, men i sjelfva
verket för att afvakta utgången af expeditionen
till Vesterbotten, hvilken man hoppades skola göra
ryssarne medgörligare. Sedan likväl den 4 September
underrättelse kommit om expeditionens misslyckande och
de svenska sändebuden gjort flere nya försök att vinna
billigare fredsvilkor, måste de slutligen finna sig
uti att den 17 September underteckna fredsfördraget i
Fredrikshamn, hvarigenom hela Finland och Åländska
öarna afträddes till Ryssland, så att Torneå och
Muonio elfvar samt Bottniska viken och Ålands
haf derefter skulle utgöra gränden mellan svenska
och ryska rikena. Kejsar Alexander hade sålunda
visat åtminstone det tillmötesgående, att af den
omtvistade landsträckan mellan Kemi och Kalix elfvar
den mellan Torneå och Kalix elfvar liggande delen
blifvit till Sverige återlemnad. Vidare förband sig
svenska regeringen att biträda kontinentalsystemet,
med de jemkningar, hvilka skulle närmare bestämmas
genom en förestående underhandling mellan Sverige,
Frankrike och Danmark. Genast efter fredsfördragets
ratificerande skulle alla Sveriges hamnar stängas
för engelska så krigs- som handelsfartyg, dock under
förbehåll att salt och sådana kolonialvaror, som genom
bruket blifvit för Sveriges invånare nödvändiga,
finge fortfarande införas. Å sin sida förband sig
ryska kejsaren att bifalla alla de jemkningar, hans
bundsförvandter i afseende å handeln och sjöfarten
funne lämpligt till Sveriges fördel medgifva. Ryska
trupperna skulle inom fyra veckor efter detta fördrags
ratificerande utrymma Vesterbotten och gå tillbaka
öfver Torneå elf. Inga utskrifningar skulle under
denna tid få göras hos invånarne, utan ryska hären
hemta sina lifsmedel och öfriga förnödenheter ur egna
förråd. Alla krigsfångar skulle så fort som möjligt
försättas i frihet samt å ömse sidor omsorg dragas
för deras resekostnader och underhåll ända till deras
ankomst till gränsen mellan båda rikena. De i Sverige
befintliga finnar, så väl som i Finland varande
svenskar, skulle hafva full frihet att återvända
till sitt fädernesland samt förfoga om sin fasta och
lösa egendom, utan erläggande af någon slags afgift
härför. De svenske eller ryske undersåtar, som bosatt
sig i Sverige eller Finland, skulle under en tid af
tre år, räknadt från fredsfördragets ratificerande,
ega full frihet att nedsätta sig i det andra landet,
med förbindelse att under denna tid sälja eller
afhända sig sin fasta egendom till någon undersåte
af den makt, hvars område de önskade öfvergifva.
Fördraget ratificerades i Stockholm den 3 och i
Petersburg den 13 Oktober.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
