Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sparre, öfverstelöjtnanten Johan Hübner von Holst,
som varit prinsens adjutant redan i Norge och derifrån
följt honom till Sverige, samt majoren Carl Forsell,
som på Adlersparres förord blifvit adjutant hos
kronprinsen, företaga en resa till Sveriges södra
orter, att närmare lära känna landet och folkets
tillstånd, samt tillika att i Helsingborg möta
sin äldste broder, hertig Fredrik Christian af
Augustenburg.
Redan under resan i Östergötland började emellertid
kronprinsen besväras af kräkningar, frossbrytningar
och tidtals äfven af svindel, hvilket föranlät honom
att i Linköping rådfråga ortens förnämste läkare
professor Lodin, till hvilken de smygande ryktena om
förgiftning redan hunnit och som också snart visade
sig böjd att tro på en sådan, hvilken han ansåg
hafva egt rum för längre tid tillbaka, antingen på
en gång eller snarare i små doser, tid efter annan
ingifna. Han tvekade ej att för Forsell uttala denna
öfvertygelse, hvarom Forsell skyndade att underrätta
Adlersparre, och sjelf tycktes prinsen ej vara fri
från misstankar i samma riktning.
Från Eksjö tillskref Holst prinsens i Stockholm
qvarlemnade handsekreterare, expeditionssekreterarn
Anders Carlsson Kullberg, med anmodan att genast till
prinsen affärda en läkare. Kullberg vände sig till
grefve Fabian Fersen, som nu var t. f. riksmarskalk,
och han sade sig vilja sända Rossi, hvilken redan
var förordnad till prinsens lifmedicus. Kullbergs
invändning, att Rossi var en person, för hvilken
prinsen hyste föga förtroende, stötte Fersen,
som hos konungen genomdref Rossis afsändande,
ehuru Adlersparre nyss förut fått konungens löfte,
att hans egen förste lifmedicus, den allmänt aktade
Weigel, skulle sändas till prinsen. Rossi afreste
således och råkade prinsen i Carlskrona, der han,
efter några dagars hvila i Eksjö, inträffat på aftonen
den 16 Maj. Sedan han der dröjt till den 20, fortsatte
han resan öfver Christianstad, Lund och Landskrona
till Ramlösa, der han den 23 träffade sin broder,
hertigen af Augustenburg, i hvars sällskap han den
28 inträffade i Helsingborg, hvarest han från honom
tog afsked, för att ännu samma dag begifva sig till
Qvidinge hed, ett par mil från Helsingborg, att taga
i ögonsigte der till öfning samlade trupper.
Strax efter ankomsten till Qvidinge steg prinsen
omkring kl. 2 e. m. till häst, åtföljd af Sparre,
Holst och Forsell; men, sedan han under ungefär tjugu
minuter åsett truppernas rörelser, kunde han, i följd
af en åkommen svindel, ej längre styra hästen, som
sträckte af i fullt galopp, medan ryttaren vacklade
i sadeln, förlorade stigbyglarne, släppte tyglarne
och slutligen föll af. De hastigt tillskyndande
funno honom liggande på marken, afsvimmad, mållös,
med rosslande andedrägt. Kort efteråt infann sig
Rossi, men kunde ej qvarhålla det flyende lifvet,
och kl. 1/2 3 e. m. den 28 Maj 1810 hade Carl August
upphört att lefva. Det furstliga liket inbars i
Qvidinge prestgård, och på aftonen samma dag reste
Forsell till Stockholm att till regeringen framföra
det sorgliga budskapet.
Det väckte öfver allt den största bestörtning.
Ryktena om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
