Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgiftning fingo nu ökad fart, och misstankarna började
mer och mer riktas mot Fersiska familjen, hvilken
man visste hafva mest ovänligt uppträdt mot den
nye tronföljaren. Att denna familjs husläkare Rossi
blifvit utsedd till prinsens lifmedicus på Fabian
Fersens förord och äfven under prinsens sista resa
blifvit honom påtrugad, oaktadt man erfarit, att
prinsen ej för honom hyste förtroende, gaf ett slags
stöd åt dessa misstankar. En stark jäsning började
efter hand röja sig i hufvudstaden. Den 8 Juni funnos
flerstädes der anslagna uppmaningar att hämnas Carl
Augusts död. Söndagen den 10, då aftonsångsklockan
hördes, skulle folket samlas på Blasieholmen och
Stortorget samt der finna anförare. Den utsatta
dagen gick emellertid förbi utan några oroligheter,
men jäsningen och misstankarne fortfore, och en i
tidningen Nya Posten den 14 Juni införd rimmad fabel,
»Räfvarne», gaf en ganska tydlig anspelning att
rikta dessa mot grefvarne Fersen och deras syster
grefvinnan Piper. Den lästes ock öfver allt med
yttersta begärlighet och upphetsningen mot denna
familj blef allt starkare.
Under tiden hade äfven regeringen insett
nödvändigheten af en närmare undersökning i hvad
mån de kringlöpande ryktena om en förgiftning kunde
anses tillförlitliga. När den gamle, bräcklige
konungen erfor dödsposten, blef han så gripen deraf,
att han förlorade sansningen och man fruktade för
hans lif. Han uppdrog åt statsrådet att vidtaga
de åtgärder, som till en början kunde blifva
nödvändiga, i följd hvaraf statsråden den 31 Maj
på f. m. samlades hos Engeström, och då beslöt man
att till Skåne afsända Sveriges mest berömde kemist,
professoren Jakob Berzelius, samt lifmedicus Magnus
Pontin för att besörja obduktion af kronprinsens
lik. De lemnade Stockholm den 1 Juni och kommo till
Qvidinge den 5, efter att i Linköping hafva besökt
Lodin, som ej underlåtit att meddela sin öfvertygelse,
att prinsen blifvit förgiftad genom små doser af det
mycket omtalta, ehuru aldrig till sin beskaffenhet
fullt kända italienska giftet aqua tophana. Vid
ankomsten till Qvidinge funno de båda vetenskapsmännen
emellertid liköppningen redan hafva blifvit verkstäld
af Rossi, i närvaro af professorerna Engelhart,
Liljewalch och Florman från Lund. Detta hade likväl
skett så vårdslöst, att Berzelius fann sig föranlåten
i en enskild skrifvelse till ordföranden i collegium
medicum, arkiatern David von Schulzenheim, framställa
ganska allvarsamma anmärkningar mot förfarandet vid
denna obduktion samt förklarade tillika, att »det
tillstånd, hvari det furstliga likets hjerna efter
dissektionen befans, var fullkomligt detsamma som
efter förgiftning med de flesta mineraliska eller
vegetabiliska gifter».
Så snart Schulzenheim den 15 Juni erhöll denna
skrifvelse, skyndade han med densamma till konungen,
som blef mycket bekymrad öfver den bekräftelse
densamma tycktes gifva de kringlöpande ryktena,
och sände Schulzenheim till Engeström med Berzelii
skrifvelse jemte en särskild från konungen, i hvilken
denne bad Engeström meddela sina råd, antingen man
borde beifra saken eller begrafva den i glömska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
