Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sammanstötning mellan dessa och folkmassan,
och fruktade långt vådligare oordningar i sådant
fall; men detta hvilar dock blott på en förmodan,
och hela förloppet af det sorgliga uppträdet, lika
skamligt för deltagarne deri som för dem, hvilka läto
det verkställas, visar tillräckligt att med någon
beslutsamhet och god vilja å de befälhafvandes sida
hade åtminstone det blodiga slutet kunnat förekommas.
Onekligt är för öfrigt, att dessa dagar flera
försök gjordes att uppvigla soldaterne vid de i
hufvudstaden förlagda regementen till att undanrödja
sina officerare, välja desses efterträdare bland
sina egna led och så plundra staden. Manskapet vid
dessa värfvade regementen utgjordes denna tid till
en stor del af föga pålitligt folk, under och efter
kriget sammanrafsadt utan urval och med hufvudsakligt
afseende att kunna erhållas på någorlunda billiga
vilkor, hvarföre det ock ej var svårt att deribland
finna dem, som villigt lyssnade till dylika
uppviglingar. Man lyckades ock slutligen upptäcka,
att vid Svea lifgarde anläggningen redan var färdig
att utbryta samt sex till åtta de kunnigaste och
beslutsammaste utsedde till anförare, så snart man
hunnit döda eller instänga befälet. Truppen skulle
derefter samlas på Ladugårdslandstorg och der medelst
hurrarop gifva tecken åt artilleristerne, som skulle
förena sig med de förre efter att äfven hafva gjort
sig af med sina officerare. Sedan anläggningen genom
någon deltagares angifvelse blifvit upptäckt, skildes
de utsedde anförarne från sina kamrater, grepos och
skickades på fästning, hvarefter hela anläggningen
blef om intet. Dylika uppviglingsförsök upptäcktes
äfven bland gemenskapen vid andra gardet och vid
lifgardet till häst. Penningar och upproriska skrifter
utdelades, och man sökte verka för anfall mot
slottet, mot de högre ämbetsmännen och mot förmögnare
enskilde, utan att man med visshet vet, hvarifrån
dessa försök utgingo. Sannolikt skedde det från olika
håll, ty man finner spår af uppviglingar dels för
den afsatta konungafamiljens återinsättande, dels
för alla myndigheters undanrödjande i hufvudstaden
och en allmän plundring derstädes.
Det var emellertid en ganska bekymmersam tid, den som
följde närmast på det Fersiska mordet. Deltagarne
i detta hade, såsom redan är anmärkt, icke
egentligen tillhört de lägsta samhällsklasserna;
men på e. m. samma dag voro dessa i den lifligaste
rörelse, och nu ändtligen insåg man inom regeringen
nödvändigheten att vidtaga kraftiga åtgärder för
lugnets återställande. I en konselj, som hölls den 20
Juni, så snart konungen infunnit sig från Haga, blef
generaladjutanten Anders Fredrik Skjöldebrand utnämnd
till öfverståthållare i stället för Klingspor, som
ej förmådde ingifva någon aktning hos hufvudstadens
befolkning, och Adlercreutz, som från Silfversparre
återtagit general-adjutantskäppen, blef nu af konungen
bemyndigad att med våld dämpa upproret, derest andra
medel visade sig otillräckliga. Skarorna blefvo ock
efter hand skingrade, och den kraft och vaksamhet, den
nye öfverståthållaren utvecklade, bidrog väsentligt
att återställa ordningen.
Under tiden hade, så snart Carl Augusts död blifvit
för regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
