- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
54

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro, 1810

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekant, vigtiga öfverläggningar egt rum rörande
det nya tronföljareval, som nu måste blifva
nödvändigt. Adlersparre, som verksammast befordrat
Carl Augusts val och hade mesta intresse i att den
förra kungliga familjen ej blefve återkallad, skyndade
att förklara sig för den aflidne kronprinsens äldste
broder, hertig Fredrik Christian af Augustenburg, som
redan hade två söner, hvarföre någon ny tronledighet
icke så snart syntes böra befaras och som för sin
broders skull äfven var så afhållen i Norge, att
man fortfarande kunde hoppas på dess förening med
Sverige.

Detta förslag skyndade Adlersparre att redan samma
dag den 31 Maj, då underrättelsen om dödsfallet kommit
till Stockholm, meddela Carl XIII, som utan svårighet
lofvade att i följande dagens konselj föreslå hertigen
af Augustenburg till tronföljare. Adlersparre hade
redan den 14 Maj lemnat sin plats i statsrådet och
i stället blifvit landshöfding i Skaraborgs län,
hvaremot Adlercreutz blifvit statsråd efter honom,
och, när frågan den 1 Juni förekom i konseljen,
förklarade han sig för hertigen af Oldenburg, kejsar
Alexanders svåger, under förhoppning att genom
detta val bereda Finlands återförening med Sverige
eller någon deremot svarande ersättning. De öfriga
statsråden åter biföllo konungens förslag, och tillika
beslöts, att ständerna skulle kallas att till urtima
riksdag sammanträda i Stockholm den 23 Juli.

Den 2 Juni skref konungen till hertigen af
Augustenburg och anmodade honom infinna sig i
Stockholm, under förevändning att der mottaga sin
aflidne broders efterlemnade papper. Tillika afläts
till Napoleon en skrifvelse, i hvilken konungen besvor
kejsaren att ej öfvergifva Sverige i ett så afgörande
ögonblick som det närvarande, och i hvilken, på
statsrådet Platens förslag, som befarade, att Napoleon
skulle förklara sig för någon af sina marskalkar,
hertigen af Augustenburg särskildt omnämndes såsom
af konungen önskad till tronföljare. På statsrådet
Adlerbeths tillstyrkan beslöts äfven, att denna
skrifvelse skulle sändas till Napoleon med två
kurirer, af hvilka den ene skulle taga vägen genom
Pomern, för att ej äfventyra att af danska uteliggare
uppsnappas — ett försigtighetsmått, hvilket hade
ganska vigtiga följder, dem ingen kunde ana vid
detta besluts fattande. Den ene af dessa kurirer var
nemligen hofkanslern Wetterstedts svåger, löjtnanten
vid Uplands regemente friherre Otto Mörner, som
genom denna sändning kom i tillfälle att utöfva en
långt vigtigare inverkan å Sveriges öden, än hvartill
hans samhällsställning eller personlighet tycktes
gifva någon anledning. Han hade fått i sitt hufvud,
att någon af Napoleons marskalkar vore den ende
lämplige tronföljaren för Sverige, emedan hvilken
annan, som valdes, skulle bringa oss antingen under
Rysslands eller Danmarks förmynderskap. Dessa åsigter
skyndade han att genast vid ankomsten till Paris den
20 Juni meddela en vid kejsarens topografiska byrå
anstäld ung officer La Pie, hvars bekantskap Mörner
gjort under ett föregående besök i Paris. Båda fäste
sig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free