Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Johan före tronföljarevalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Bonapartes trupper. Der skedde Bonapartes och
Bernadottes första sammanträffande, och efter detta
möte skall Bernadotte hafva yttrat till sin omgifning:
»Jag har sett en ung man om sex eller sju och tjugu
år, men som synes vilja vara femtio. Det bådar intet
godt för republiken.» Något förtroligare förhållande
uppstod hvarken då eller sedermera mellan de båda
härförarne.
Bonaparte gaf Bernadotte befäl öfver förtruppen, som
uppbröt den 16 Mars. Missnöje rådde bland trupperna
öfver uteblifven sold, och vid utmarschen ur Milano
stannade ett regemente samt kunde icke af sitt befäl
förmås att sätta sig i rörelse. Då tillkom Bernadotte
och kommenderade sjelf »marsch!» hvilket kommando-ord
ock åtlyddes; men snart stannade truppen åter. Nu
sprang Bernadotte från hästen, drog sabeln, satte dess
udd mot flygelmannens bröst och ropade: »Marsch, eller
är du död!» Detta verkade, och nu vände sig generalen
till det öfriga manskapet: »Ni olycklige! Skall jag
hafva fört eder så långt för att bli vittne till
er skam? I måsten lyda eller också mörda mig. Men
I skolen icke mörda den, som bevarat edra lif. Utan
mig skullen I ej nu finnas till eller kanske träla
med gräfningar i ungerska träsken. I skolen sjelf
utlemna hufvudmännen för myteriet eller ock låter
jag decimera hela regementet.» De brottslige blefvo
ock utlämnade, och vidare olydnad förspordes icke.
Vid operationens början hade den franska förtruppen
att öfvergå Piave, en icke djup, men strid flod,
som nu var så uppsväld, att den icke utan svårighet
och fara kunde öfvervadas. När Bernadotte befalte,
att detta skulle ske, yttrade en soldat: »Det går
nog för den som är till häst, men värre har den,
som skall i floden till fots.» — »Deri har du rätt,
kamrat», svarade Bernadotte, hoppade genast ur sadeln
och steg så ned i floden, der vattnet stod honom till
axlarne. Truppen följde efter, och efter uppkomsten
på andra stranden kastade sig Bernadotte ännu en gång
i vattnet för att rädda en af manskapet, som var nära
att bortföras af strömmen. Dylika drag förklara lätt
Bernadottes välde öfver sina krigare.
Bernadottes kår intog sedermera den ena efter den
andra af de smärre italienska, med förskansningar
omgifna städerna och framryckte ända till det
befästade Gradisca vid Isonzofloden, hvilket han
anföll så häftigt, att fästningen gaf sig och dess
3,000 man starka besättning blef fången. Från Gradisca
framryckte Bernadotte genom Krain och Kärnthen i
riktning mot Wien, dit en annan fransysk kår under
Massena närmade sig genom Tyrolen, och så funno sig
österrikarne föranlåtne att ingå stillestånd den 7
April, hvarpå följde fredspreliminärerne i Leoben den
18. Derefter skickades Bernadotte af Bonaparte med de
från österrikarne eröfrade fanorna till direktorium
i Paris, der ett nytt statsstreck förbereddes, i
hvilket man försökte få Bernadotte att deltaga och
erbjöd honom äfven befälet i Paris; men han vägrade,
sägande, det han ansåg för en pligt att »ej blanda en
sabel mera i ett illa öfverlagdt företag, som redan
är allt för mycket militäriskt». I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
