Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Johan före tronföljarevalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begynt, den 5 Juni sårad i halsen af en förlupen kula
och måste lemna befälet.
Sedan han tillfrisknat, utnämndes han den 14 Juli
1807, kort efter det freden i Tilsit gjort slut på
kriget, till guvernör öfver hansestäderna, med sitt
residens i Hamburg. Äfven här utöfvade han sin ganska
omfattande myndighet på ett sätt, som tillvann honom
befolkningens aktning och tillgifvenhet. Han fortfor
med utöfningen af denna vigtiga befattning till dess,
i Mars 1808, han fick befallning att taga befälet
öfver de trupper, som skulle öfverföra kriget till
Sverige. I det bref, Napoleon tillskref honom härom,
ålades han att icke gå öfver till Skåne med mindre
styrka än 36,000 man. Han skulle offentliggöra
proklamationer i städerna »för att åstadkomma det
mesta möjliga missnöje mot konungen af Sverige»,
hvilken han i sina proklamationer icke finge kalla
»Sveriges konung», utan »chefen för svenska nationen»
— ett slags gengäld af Gustaf Adolfs vägran att
erkänna Napoleon för fransmännens kejsare, men som
visar, att äfven den store Napoleon kunde i sin hämd
vara rätt småaktig.
Att den tillämnade landstigningen i Skåne uteblef,
är i det föregående berättadt, och i April 1809 fick
Bernadotte befäl öfver nionde franska armékåren,
bestående af tre divisioner sachsare och två
divisioner polackar från det nya storhertigdömet
Warschau, tillsammans omkring 50,000 man, med
hvilka han fick befallning att rycka in i Böhmen,
sedan krig nu åter utbrutit mellan Österrike och
Frankrike. I slaget vid Wagram den 5 Juli tog
Bernadotte med sina sachsare en verksam del; men
då han i en dagorder af den 7 Juli, hvilken han
lät införa i tidningarna, yttrade till sachsarne
sin belåtenhet och prisade deras mod att, 7 till 8
tusen man starka, hafva genombrutit den fiendtliga
arméns center och framträngt till Deutsch Wagram
i trots af 40,000 fiender, understödde af 50
kanoner, samt att midt ibland det fiendtliga
artilleriets härjningar hafva »stått orörliga som
kopparn», misstyckte Napoleon detta tilltag af en
underbefälhafvare vid ett tillfälle, då han sjelf
förde öfverbefälet, och utfärdade sjelf en dagorder,
hvari han betygade Bernadotte sitt misshag öfver den
af honom utgifna. Denna kejsarens dagorder skulle
likväl meddelas endast marskalkarne för att icke
bedröfva sachsarne. Med detsamma blef ock befälet
fråntaget Bernadotte, som fick befallning att begifva
sig till Frankrike.
Knappt hade han kommit till Paris, då underrättelse
kom dit, att engelsmännen gjort en landstigning på
holländska kusten. Marskalken erbjöd sin tjenst åt
den under Napoleons frånvaro i kriget tillförordnade
regeringen, och polisministern Fouché utverkade, att
befälet uppdrogs åt Bernadotte. Han utvecklade ock så
mycken och så snabb verksamhet i försvarsanstalternas
ordnande, att landstigningen misslyckades, och de
fördelar, engelsmännen vunnit, åter gingo förlorade;
men icke desto mindre blef befälet den 24 September af
Napoleon fråntaget Bernadotte, som befaltes återvända
till Paris, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
