Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro 1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sida röna ett helt annat bemötande. På hans
framställningar om Sveriges behof af subsidier,
för att kunna föra kriget mot England, följde intet
svar, och prinsens donationer indrogos utan någon
ersättning, ehuru Napoleon, vid hans afresa från
Frankrike, lofvat gifva honom 2 millioner francs
för afträdandet af furstendömet Ponte Corvo och
de domäner, han erhållit inom Polen, samt försäkrat
honom att med full eganderätt få behålla sina öfriga
besittningar. På detta sätt ville Napoleon låta
kronprinsen erfara hans misshag öfver det oberoende
han visat och det hemliga beskydd han egnade Sveriges
handel med England.
I Mars 1811 insjuknade Carl XIII och åt kronprinsen
uppdrogs att under konungens sjukdom tills vidare
föra riksstyrelsen, hvarmed han fortfor till den
7 Januari 1812, då konungen så tillfrisknat, att
regeringen kunde af honom återtagas. I sjelfva verket
hade kronprinsen redan förut varit den styrande,
åtminstone i allt hvad som rörde förhållandena till
utländska makter. Dessa fortfore ock att företrädesvis
ådraga sig regeringens uppmärksamhet, så mycket mera,
som förhållandena till England tycktes blifva mera
bekymmersamma än förut, emedan den afsatte konungen
i slutet af föregående året der blifvit med utsökt
gästvänlighet mottagen och underrättelser i början
af året 1811 inkommo från Sveriges hemliga agenter
i London, att Gustaf Adolf ämnade från England
begifva sig till sin svåger kejsaren i Ryssland,
hvilket steg man befarade vara taget i samråd med
engelska regeringen, som nu var i öppet krig med
Sverige, om detta än dittills, i följd af hemliga
öfverenskommelser, förts endast skenbart. Samtidigt
innehöllo ock engelska tidningarna uppgifter om
utrustandet af en stark landstigningskår, som skulle
åtfölja engelska flottan till Östersjön, och man
misstänkte den hemliga planen vara att med denna
kår landstiga på Gotland eller i något af Sveriges
södra landskap samt begagna Gustaf Adolf för att
tillställa oroligheter inom Sverige. Å svenska
regeringens sida ansåg man sig derför böra vidtaga
åtskilliga försvarsanstalter, såsom att rekrytera och
i tjenstbart stånd försätta den reguliera hären, samt
utskrifva och i beredskap hålla den extra rotering
och en del af det s. k. förstärkningsmanskap, 1810
års ständer lemnat till regeringens förfogande,
för den händelse att rikets gränser af fiendtligt
anfall hotades eller oroades.
Militärbefälhafvaren på Gotland, vice-amiralen
friherre Olof Rudolf Cederström, anbefaltes ock att
på ön uppsätta en nationalbeväring af 6,000 man,
hvilka alla beväpnades och öfvades. Generaladjutanten
grefve Axel Mörner skickades till Göteborg att der
öfvertaga högsta befälet och leda försvarsanstalterna,
generalmajoren Georg Carl von Döbeln fick befälet
å Carlstens fästning, generalmajoren friherre Johan
Henrik Tavast i Carlskrona, och dessutom samlades i
de södra delarne af riket under fältmarskalken grefve
Hans Henrik von Esssen, en beväpnad styrka, hvilken
skulle i samband med de trupper, som i Skåne under
fältmarskalken Tolls befäl, efter behof understödja
de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
