Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro 1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och alltför litet villig att omfatta det nya system,
som antagits af kronprinsen. Detta system hade
ock inom Sverige många vedersakare. Nästan hela
statsrådet, det högre krigsbefälet, äfven de som mest
ifrat för kronprinsens val, såsom generalerne Wrede,
Essen och Skjöldebrand, voro alla lifvade af ett
bittert hat emot Ryssland och hade svårt att tänka
sig en förbindelse med denna Sveriges arffiende
mot Napoleon. Dessa åsigter voro ock med synnerlig
liflighet omfattade af Gustaf Adolfs förre militäriske
rådgifvare generalmajoren af Tibell, som genom några
oförsigtiga yttranden fallit i onåd hos kronprinsen
samt i Oktober 1811 begärde och erhöll tillåtelse att
begifva sig till Frankrike för att der besöka sin
hustrus slägtingar. Här blef han presenterad för
Napoleon, som dock egnade honom föga uppmärksamhet,
men med statssekreteraren hertigen af Bassano
hade Tibell flera samtal, i hvilka han försäkrade
denne, att hela Sverige och i synnerhet armén voro
tillgifne kejsaren; att alla regementschefer och
högre officerare voro emot det system, kronprinsen
ville göra gällande, samt att kejsaren endast behöfde
med trupper besätta Pomern, för att omintetgöra
alla försök å kronprinsens sida att uppträda emot
Napoleon. Möjligen föranledde eller åtminstone
påskyndade detta till Napoleon framförda yttrande
den befallning, hvilken han den 10 Januari 1812
utfärdade till marskalk Davoust, befälhafvare öfver
franska trupperna i norra Tyskland, att ofördröjligen
besätta Svenska Pomern och Rügen. Detta skedde mot
slutet af månaden, i början med en viss foglighet, men
snart behandlades Pomern såsom ett fiendtligt land,
invånarne ålades dryga beskattningar, de i hamnarna
befintliga svenska kronofartyg utrustades till franska
kapare och två svenska regementen afväpnades samt
skickades såsom krigsfångar till Frankrike.
Fransmännens kejsare hade trott sig genom dessa
våldsamma åtgärder kunna skrämma svenska regeringen
och förmå densamma att ställa sig på hans sida
under det förestående kriget mot Ryssland;
men motsatsen af denna beräkning inträffade, ty
så snart underrättelsen om det franska infallet i
Pomern kommit kronprinsen till handa, tillkallade han
generaladjutanten grefve Carl Löwenhjelm och uppdrog
åt honom att med hemliga instruktioner begifva sig
till Petersburg, hvarifrån Stedingk, som icke kunde
glömma Finlands förlust och hade svårt att sätta sig
in i Sveriges nya förhållanden till Ryssland, blifvit
i Juli 1811 hemkallad. Dessa instruktioner innehöllo
förslag till ett försvars- och anfallsförbund mellan
Sverige och Ryssland under vilkor, att ryske kejsaren
tillförsäkrade Sverige föreningen med Norge och för
detta ändamål bistod Sverige med en styrka af omkring
25,000 man, hvilka skulle förena sig med 40,000
svenskar för att göra en landstigning på Seland,
hvarest man skulle erbjuda konungen af Danmark valet
mellan ett frivilligt afträdande af Norge eller ett
öppet krig. Om han föredroge det första alternativet
och förenade sig med Sverige och Ryssland, skulle man
lofva honom en skadeersättning, hvilken lämpligast
kunde tagas på det af Frankrike inkräktade området
omkring Elbe i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
