- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
101

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man under fältmarskalken grefve Essen, egde att
försvara Sveriges vestra gräns mot Norge under
expeditionen mot Seland samt, i händelse denna
uteblef, kunna gå anfallsvis till väga.

Dessa rustningar föranläto emellertid, såsom redan
är visadt, Napoleon att bibehålla en del af sina
stridskrafter mellan Elbe och Oder samt hindrade
Danmark att, såsom ämnadt var, låta sina trupper
aflösa de franska i norra Tyskland. De väckte
derföre stor förtrytelse hos Napoleon, som ålade
det honom nu underdåniga Preussen att hota Sverige,
och i följd häraf inlemnade preussiske ministern i
Stockholm von Tarrach den 13 September en not, hvari
preussiska hofvet förklarade, att 30,000 preussare
skulle tillbakakasta svenskarne, om de försökte att
uppträda på kontinenten. I det svar, Engeström den 16
September afgaf å denna not, antyddes, att man icke
ansåg hotelsen så allvarsam som den lät. Sverige,
hette det, skulle fortfarande hysa välönskningar för
»återställandet af den preussiska monarkiens glans»
och i ingen måtte frångå det system det valt för att
»bibehålla sitt folks frihet och sin kronas heder».

Emellertid förgick den ena veckan efter den andra,
utan att någonting afhördes från Ryssland, och så
mycket angelägnare var kronprinsen att snart bringa
underhandlingarna med engelska kabinettet till ett
önskadt slut. I sådan syftning sändes öfverste
Björnstjerna den 20 September till London, med
uppdrag att söka utverka Englands direkta medverkan
till Norges förening med Sverige samt beviljandet
af erforderliga subsidier för deltagandet af kriget
mot Napoleon, äfvensom afträdandet af någon bland de
från Frankrike tagna kolonierna till Sverige, för att
godtgöra de förluster af sina donationer inom franska
riket, kronprinsen fått vidkännas för sitt biträde
till koalitionen mot Frankrike. Björnstjerna blef
ock på det vänligaste mottagen af prinsen af Wales,
som under sin faders konung Georg III:s sinnessvaghet
förde regeringen i England och som erkände sig stå
i särskild tacksamhetsskuld till Carl Johan för den
skonsamhet han visat den engelska kungliga familjens
arfrike Hannover, då han, såsom fransysk marskalk, der
förde befälet. Engelska kabinettet lofvade att låta
sin flotta kraftigt understödja de svenska företagen,
antingen de riktades mot Seland eller Norge, hvarom
befallning ock afgick till amiral Saumarez; att
förse Sverige med subsidier, för att kunna i Tyskland
uppträda mot de franska härarne, i hvilket hänseende
prinsen-regenten särskildt räknade på kronprinsens
biträde vid Hannovers återtagande från fransmännen,
samt att till Sverige afträda den rika och fruktbara
Vestindiska ön Guadeloupe.

Med dessa glädjande underrättelser återkom
Björnstjerna från London den 20 Oktober; men under
tiden hade krigshändelserna i Ryssland tagit sådan
vändning, att den utlofvade ryska hjelphären ej kunde
derifrån förväntas och kronprinsen fann nödvändigt att
tills vidare inställa de tillämnade krigsföretagen.

Den 7 September hade ryska hufvudstyrkan
blifvit slagen i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free