Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Norge afträddes, hvaremot Sverige ville till
Danmark afstå svenska Pomern samt dessutom förbinda
sig att, med biträde af sina bundsförvandter England
och Ryssland, så foga, att Danmarks besittningar
i Tyskland utsträcktes till en fullständig
skadeersättning, hvarjemte Sverige afstode från sina
anspråk på minst 2 millioner rdr Hamburger banko,
som utgjorde värdet af de förluster, danske kapare
förorsakat vår handel. Slutligen förklarade man, att
konungen af Sverige var hågad genom nya familjeband
befästa denna förening. Kejsar Alexander hade
nemligen i Åbo framkastat ett förslag om prins Oscars
förmälning med en dansk prinsessa för åstadkommande
af detta familjeband. Inginge Danmark i förbundet
mot Napoleon, så skulle kronprinsen af Sverige i
Jan. 1813 med 35,000 man svenskar och ryssar infinna
sig å danska halfön för att i förening med danska
trupperna intränga i Tyskland och öppna fälttåget
mot Napoleon. Ryske ministern i Köpenhamn inlemnade
en not i samma syftning; men, å nyo uppmuntrad genom
Napoleons försäkringar, förklarade danska regeringen
Blome icke hafva egt något bemyndigande till sitt
yttrande.
Redan den 5 December hade emellertid kronprinsen
skickat generaladjutanten grefve Gustaf Löwenhielm
till Ryssland, för att med kejsar Alexander öfverlägga
om fälttågsplanen för följande året, och den 20
December fick franske härvarande chargé d’affaires de
Cabre sina pass, med antydan att lemna Sverige, sedan
franska regeringen vägrat hvarje förklaring öfver
infallet i Pomern och svenska trupperna derstädes
blifvit förda såsom krigsfångar till Stettin.
I medlet af Februari 1813 infann sig engelske
generalen Hope i Stockholm, för att med kronprinsen
öfverenskomma om den blifvande fälttågsplanen, och
några dagar senare instälde sig äfven Pozzo de Borgo,
corsikan likasom Napoleon och med äkta corsikansk
hämndlystnad hans oförsonlige fiende, för tillfället
öfverste i rysk tjenst och sänd af Alexander till
London, att der tillkännagifva kejsarens afsigt att
med sina härar bidraga till Preussens befrielse samt
för engelska kabinettet framställa vigten af, att
Sverige sattes i tillfälle att med sina stridskrafter
uppträda i Tyskland. Nu på återvägen från London
erhöll han företräde hos kronprinsen, hvilken han
meddelade, enligt uppdrag från lord Castlereagh,
det engelska kabinettets önskan, att Sverige måtte
först deltaga i striden mot den gemensamma fienden,
i hvilket fall England ville förbinda sig att
sedermera förskaffa oss Norge, samt lofvade de för
krigets förande erforderliga subsidierna. Han dolde
ock ej sin öfvertygelse, att omständigheterna nu ej
tycktes medgifva svenska operationernas företag mot
Danmark före dem i Tyskland, och tillade, att, om än
de engelske ministrarne medgifvit giltigheten af de
hinder, som under det föregående året funnos för ett
direkt uppträdande i Tyskland, vore ställningen nu
så förändrad, att den påkallade ett annat ordnande
af krigsföretagen, hvilken anmärkning kronprinsen
besvarade endast med en erinran, att denna frågas
afgörande berodde af underhandlingarna mellan Sverige
och England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
