Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uteslutande syfte och sökande endast draga ut på tiden, för
att taga sitt parti efter omständigheterna, hvarför
det kunde vara äfventyrligt att åt honom anförtro
någon större styrka, då han tydligen vida mera afsåg
Sveriges särskilda fördelar än koalitionens och äfven
troddes underhålla hemliga förbindelser med Napoleon.
Samma dag Pezzo di Borgo lemnade Stralsund, infann
sig ock verkligen svenske generaladjutanten Ludvig
Peyron der med ett uppdrag från Napoleon. Han hade
varit kommendant i Stralsund och vid fransmännens
inryckande i svenska Pomern året förut blifvit förd
såsom krigsfånge till Frankrike, hvarifrån han nu fått
återvända, med framställningar från Napoleon, att,
om kronprinsen stannade i Pomern, skulle de svenska
truppernas öfverförande dit ej betraktas såsom någon
fiendtlighet mot Frankrike och kejsaren skulle vara
Sverige behjelplig att återfå Finland samt lemna ny
garanti för Pomern.
Kronprinsen lemnade så väl Stedingk som hofkanslern
Wetterstedt, hvilken åtföljt honom till Tyskland
för de diplomatiska ärendenas skötande, del af dessa
framställningar, men ingendera ansåg, att de borde
inverka på Sveriges redan ingångna förbindelser,
ehuru man kunde betjena sig deraf för den händelse
fredsunderhandlingar, med åsidosättande af Sveriges
fördelar, inleddes af dess bundsförvandter.
Då det emellertid var af vigt att söka ingifva kejsar
Alexander en fördelaktigare tanke om kronprinsens
förehafvande, än Pozzo di Borgo sannolikt skulle söka
bibringa honom, sändes redan under natten till den
22 Maj grefve Gustaf Löwenhielm ännu en gång till
kejsaren, med ett bref från kronprinsen, i hvilket
framhölls, å ena sidan, den oundvikliga följden af
att Sveriges anspråk på Norge icke blefve af Ryssland
tillfredsstälda, och, å den andra, vigten af att
kronprinsen så snart som möjligt sattes i stånd att
uppträda till fördel på samma gång för Sverige och
koalitionen.
Innan svaret å denna skrifvelse hann afvaktas, fick
kronprinsen ett nytt bekymmer genom underrättelsen
om Döbelns egenmäktiga tilltag att sända en del af
den svenska styrkan till Hamburg. I dess grannskap
stod vid denna tid en fransk här af minst 30,000 man
under Davoust och Vandamme, och det kunde med temlig
säkerhet antagas, att de 11,000 danskar, som den
19 Maj utrymt Hamburg, äfven skulle förena sig med
denna styrka. Mot dessa stridskrafter, understödda af
minst 140 kanoner, hade hamburgarne att ställa 5,000
man borgaregarde och ungefär ett lika stort antal
reguliera trupper. Det var således föga rimligt,
att Döbeln med fyra bataljoner, 30 husarer och 2
haubitser skulle kunna sätta denna styrka i stånd att
mäta sig med den franska, utan man kunde taga för
gifvet, att han skulle blifva innesluten och denna
del af svenska hären gå förlorad. Så snart derför
kronprinsen fick underrättelsen om afsändandet af
den svenska hjelpkåren, skickade han en af sina
adjutanter att återkalla densamma. Döbeln stäldes
för krigsrätt, af hvilken han dömdes till ett års
fästning, och befälet öfver tredje fördelningen
lemnades åt generalmajoren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
