Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stralsund, i afvaktan att hans bundsförvandter fullgjorde
sina förbindelser, äfvensom han med Neipperg
afsände en till kejsaren af Österrike stäld not,
i hvilken han förklarade det ligga i alla makternas
och förnämligast Sveriges intresse, att Österrike
återvunna sitt förra inflytande på tyska riket och
sina besittningar i Italien, samt lofvade, att Sverige
skulle göra gemensam sak med Österrike och med alla
sina stridskrafter understödja det, om Österrike
ville biträda att förmå Danmark till Sverige afstå
Trondhjems stift.
Samma dag Neipperg afreste, den 8 Juni, blef
emellertid kronprinsen genom en kurir underrättad, att
de allierade den 5 i Plesswitz ingått ett stillestånd
med Napoleon samt att en kongress var i fråga för
tillvägabringande af en allmän fred — allt detta utan
något föregående meddelande med kronprinsen, hvilken
oroades häraf så mycket mera, som han förutsåg, att
Napoleon vid denna kongress på inga vilkor skulle
medgifva Norges förening med Sverige och att äfven
Österrike såsom medlande makt skulle uppträda till
Danmarks fördel, äfvensom han visste, att ett danskt
sändebud, grefve Moltke, öfver allt följde kejsar
Alexander, från hvilken kronprinsen icke under nära
tre veckors tid fått något meddelande.
Under inflytelsen af dessa oroande föreställningar
tillkallade kronprinsen redan samma dag Thornton och
Hope, för hvilka han förklarade, att om de allierade
inginge fred utan Sveriges och Englands deltagande,
skulle kronprinsen genast lemna kontinenten och
anfalla Seland med så väl de svenska som de i engelsk
sold stående tyska trupper, och om konung Fredrik VI
då vägrade afträda Norge, skulle Carl Johan fullborda
hvad Carl Gustaf begynt. Om danska riket i följd häraf
blefve styckadt, skulle Holstein införlifvas med tyska
riket, Sleswig och Jutland bilda en oberoende stat,
Seland, Fyen och de öfriga danska öarne tillfalla
England såsom ersättning för Hannovers förlust,
samt Norge förenas med Sverige.
Ett så omfattande företag kunde de engelska
ombuden naturligtvis icke biträda utan föregånget
bemyndigande från engelska kabinettet; men emellertid
hade spänningen mellan kronprinsen samt hans ryska
och preussiska bundsförvandter nu nått sin höjd. Då
kom, den 9 Juni, Pozzo di Borgo för tredje gången
till kronprinsen, sänd från kejsar Alexander, från
hvilken han medförde två skrifvelser, afsedda att
lugna Carl Johans farhågor och förklara anledningarna
till stilleståndets afslutande. Napoleon hade åter
närmat sig Polens gränser. Alla fästningarna vid
Elbe, Oder och Weichsel voro ännu i hans våld,
och Österrike, som visat sig villigt att biträda
koalitionen, under förutsättning af dess framgång,
hade ännu ej fulländat sina rustningar samt vågade
efter Napoleons segrar tills vidare icke uppträda
såsom hans fiende. I följd häraf kunde de allierades
plan, som var beräknad på Österrikes medverkan, ej
fullföljas. De måste antingen aflägsna sig från
Böhmens gränser, hvarigenom hoppet om Österrikes biträde
skulle blifvit ännu mera aflägset, för att draga till
sig sina förstärkningar, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
