Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka till Hamburg, beslöt Carl Johan anfalla den
i närheten af Lübeck stående danska styrka, omkring
11,000 man. Den 5 December hade kronprinsen samlat
25,000 man vid denna stad, som hade en besättning af
4,500 man, hvilken samma dag på aftonen utrymde
staden. Danska hufvudstyrkan under prinsen af
Hessen hade redan förut dragit sig tillbaka till
Olderslohe och stälde nu sin marsch öfver Segeberg
och Bornhöft till Kiel. Den 7 December anföll
Skjöldebrand med 900 man rytteri vid Bornhöft en
dansk infanteri-fördelning, som kastades öfverända,
hvarefter han den 9 December inryckte i Kiel. Danska
hären hade under tiden dragit sig till Sehestedt norr
om Eidern, der Wallmoden, med sin af mecklenburgare,
hanseater m. fl. bestående fördelning, den 10 December
anföll densamma, men blef tillbakakastad på Eiderns
södra strand.
Under tiden hade Carl Johan med svenska hufvudstyrkan
långsamt följt efter Wallmoden och Skjöldebrand
samt ankom den 13 December till Kiel. Redan den 11
hade prinsen af Hessen begärt ett stillestånd, med
tillkännagifvande att danska hofvet ville träda i
underhandlingar samt att ett österrikiskt sändebud,
grefve de Bombelles, befann sig i Köpenhamn för att
påskynda fredens afslutande. Kronprinsen beviljade
det på 14 dagar, och prinsen af Hessen infann
sig sjelf i Kiel för att afsluta detsamma, den 15
December, i följd hvaraf fiendtligheterna upphörde;
men kronprinsen vidtog dock alla anordningar att inom
tre dagar kunna hafva 35,000 man samlade.
Den 17 December skickades generallöjtnanten Tawast
till Köpenhamn, med föreskrift att fordra Norges
afträdande vid den allmänna freden samt att, såsom
underpant derför, Sverige genast blefve satt i
besittning af Trondhiems stift, jemte fästningarna
Kongsvinger och Fredrikshall, hvarefter kronprinsens
här skulle utrymma Holstein. I händelse dessa
vilkor icke antoges före den 30 December, skulle
Tawast då lemna Köpenhamn. Den 22 infann sig hos
kronprinsen i Kiel de Bourke, f. d. dansk minister i
Spanien, med ett bref från Fredrik VI, hvilket dock
endast innehöll en framställning om förlängning
af stilleståndet, »i afbidan på att kejsarens af
Österrike bemedling må kunna åstadkomma önskad
verkan». Österrikiske ministern de Bombelles hade
också infunnit sig hos kronprinsen; men af hans
meddelanden visade sig, att man å Österrikes sida
uppfattat frågan så, att den rörde endast Trondhiems
stifts afträdande. Denna uppfattning var tydligen
stridande mot öfverenskommelserna i Trachenberg;
men, på österrikiske generalen baron Vincents
föreställningar, biföll kronprinsen emellertid
stilleståndets förlängande till den 5 Januari 1814,
hvarvid han dock, såsom Sveriges ultimatum, fordrade,
antingen omedelbart afträdande af Trondhiems stift,
jemte fästningarna Kongsvinger och Fredrikshall,
samt hela Norges afträdande vid den allmänna freden,
emot skadeersättning, äfvensom Danmarks biträde
till förbundet mot Napoleon, vid hvilka grunders
antagande de danska staterna skulle af kronprinsens
här utrymmas; eller hela Norges omedelbara afträdande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
