Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norges förening med Sverige, 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den fråga, som derefter framstäldes, om prins
Christian kunde hafva arfsrätt till Norges krona,
besvarades äfven med nära enstämmigt nej, och prinsen
skyndade ock att förklara, det han lemnade åt norska
folket att sjelf välja sin konung.
Den 17 Februari återvände prinsen från Eidswold
till Christiania, der en mängd i Eidswold uppsatta
proklamationer och kungörelser trycktes, för
att spridas bland allmänheten, samt till den 22
Februari anbefaltes en större högtidlighet, vid
hvilken alla de förnämste embetsmännen och öfrige
framstående personer borde vara närvarande. För dem
uppläste prinsen först Fredrik VI:s förklaring om
anledningarna, hvarför Norges afträdande blifvit
en nödvändighet, och så hans öppna bref, genom
hvilket han fritog norrmännen från deras trohetsed
till honom, hvarefter prinsen yttrade, att han
blifvit anbefald öfverlemna Norges fästningar till
de svenska trupperna; men att han öfver allt hört
folket förklara, att det ville vara norrmän och ej
svenskar. Prinsen följde ock villigt sitt kall att
försvara ett sjelfständigt folks rättigheter. Om
han lemnade det, skulle detta gifva fienden medel
att sprida split och oordningar. Derpå uppläste han
sin proklamation till norrmännen, i hvilken han,
i sin nya egenskap af Norges regent, tillkännagaf
sitt beslut att i norska folkets namn motsätta sig
hvarje underkastelse under Sverige, samt att till den
10 nästkommande April sammankalla folkets sjelfvalda
ombud i Eidswold, för att antaga en regeringsform
och välja Norges konung.
Denna proklamation åtföljdes af flera kungörelser
så väl till norska folket som till biskoparne,
de civila embetsmännen, armén och flottan, hvari
lemnades föreskrifter om det sätt, hvarpå eden borde
afläggas till regenten, huru folkets representanter
skulle utses, o. s. v. Tillika kungjorde man att Norge
vore i fred med alla makter samt att alla nationers
fartyg egde fritt tillträde till dess hamnar.
Med en uppmaning att samdrägtigt verka för Norges
goda sak upplöste prinsen mötet och begaf sig
derefter till de på torget samlade trupperna, hvilka
han uppmanade att modigt kämpa för Norges frihet
och sjelfständighet, och af hvilka, så väl som af
Christianias befolkning i allmänhet, han helsades
med högljudda bifallsyttringar.
Emellertid hade äfven Carl XIII skyndat att erbjuda
norrmännen större politiska rättigheter, än de
under danska öfverväldet innehaft. Långt ifrån att
behandla landet såsom ett eröfradt, lemnade han i
en proklamation af den 8 Februari norrmännen frihet
att utarbeta sin egen statsförfattning, lämpad
efter landets behof och folkets anspråk, hvilken
derefter skulle underställas konungens pröfning och
stadfästelse. Detta erbjudande sökte man emellertid
så mycket som möjligt hålla hemligt för den större
allmänheten, likasom man äfven hemlighöll de delar
af Kielerfördraget, som ej rätt väl stämde öfverens
med den nya agitationen. För att emellertid visa,
att han hade fullt allvar med sitt erbjudande i
proklamationen af den 8 Februari, lät Carl XIII, ännu
innan den nya rörelsen i Norge var i Stockholm känd,
uppsätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
