Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Carl XIII:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa, med flera dylika meddelanden, i förening med
de tidt och ofta inlöpande underrättelserna om Gustaf
Adolfs besök hos särskilda europeiska hof, jemte en
mängd utländska tidningars tydliga sträfvanden att
bearbeta den allmänna meningen till förmån för den
afsatta konungafamiljen samt att smäda och nedsätta
Carl Johan — allt detta gjorde ett lifligt intryck
på hans af naturen lätt upprörda inbillning och
föranledde honom att ofta nog se faror äfven der
de icke funnos, samt vid angifvelser om föregifna
stämplingar fästa långt mera vigt än de förtjenade.
Så inberättades från Gotland, att ett rykte der spridt
sig, det några ryska linieskepp med prins Gustaf
om bord der vore att förvänta, hvarefter ön skulle
blifva utgångspunkten för en af Ryssland understödd
statshvälfning, genom hvilken prinsen skulle sättas
på Sveriges tron, samt att, i anledning af detta
rykte, tvänne tjenstemän i Visby, provinsialläkaren
doktor Peter Johan Bergelin och en skollärare,
magister Lars Peter Ihre, å sjelfva Carlsdagen, den
28 Januari 1817, druckit en skål för Gustaf V. Då
landshöfdingen å Gotland friherre Rayalin uraktlåtit
att afgifva någon rapport härom, blef han afsatt och
den från 1809 års revolution bekante friherre Jakob
Cederström sändes till ön att der öfvertaga både det
civila och det militära befälet samt med biträde af
t. f. justitiekanslern Thurdfjæll närmare undersöka
huru ryktet uppkommit och hvad upptåget i Visby
egentligen kunde betyda, hvilket, vid denna närmare
undersökning, reducerades till den föreslagna skålen,
för hvilken Bergelin och Ihre emellertid blefvo af
Svea hofrätt den 12 Juni 1817 såsom riksförrädare
dömde att mista lif, ära och gods. Domen understäldes
dock kongl. maj:s nådiga pröfning, och högsta
domstolen fann sig böra hemställa, att kongl. maj:t
täcktes af gunst och nåd förskona de dömde från
det efter lagens stränghet ådömda straff, hvilket
ock skedde. De suto någon tid å Vaxholms fästning,
hvarefter de fullständigt benådades och frigåfvos.
Långt mera uppståndelse väckte kort efteråt en annan
angifvelse i samma syftning. Öfverstelöjtnanten
friherre Axel Klinckowström, adjutant hos
öfverståthållaren friherre Rudolf Cederström, som
för tillfället var sjuk, infann sig den 13 Mars
1817 å slottet och berättade för kronprinsen under
synbar oro, att farliga stämplingar förehades mot
kronprinsens person, samt att hemliga sammankomster
höllos i några adeliga hus, der tonen mot kronprinsen
var föga vänlig och der man mot honom hyste brottsliga
planer. Vid en dylik sammankomst hade blifvit yttradt,
att af den i Stockholm förlagda garnison endast
artilleriet och lifgardet till häst vore kronprinsen
fullt tillgifna; att flottan och andra gardet vore
vacklande, samt att sinnesstämningen inom första
gardet vore sådan, att man räknade på detta regemente,
om man ville företaga något mot kronprinsen. Dessa
uppgifter hade blifvit Klinckowström meddelade
af en traktör Lindbom, med hvilken i anledning
deraf långvariga undersökningar anstäldes inför
Svea hofrätt, då han återtog nästan allt hvad han
uppgifvit, såsom yttradt under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
