Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Carl XIII:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjukdom och yrsel. Hans angifvelser väckte
emellertid stort uppseende. Kronprinsen lät genast
tillkalla statsministern von Engeström, hofkanslern
Wetterstedt, cheferne för garnisons-regementena i
hufvudstaden generalerne Lovisin, Schulzenheim och
Cardell, samt dessutom generalerne Björnstjerna,
Sandels och Ridderstolpe, inför hvilka Klinckowström
fick afgifva en fullständig redogörelse för Lindboms
alla uppgifter; men tillika beordrades 100 man af
första gardet, hvars trohet genom de framkastade
beskyllningarna företrädesvis blifvit satt i fråga,
att genast öfvertaga vaktgörningen å slottet, och
två af detta regementes officerare befaltes att hos
kronprinsen aflösa de för tillfället tjenstgörande
af hans egna adjutanter, genom hvilket högsinta
förtroende han bäst visade huru föga han trodde på
de mot regementet framkastade beskyllningar. Deremot
tycktes han vara fullt öfvertygad, att i öfrigt
stämplingar mot honom verkligen voro å bane, och
öfvertygelsen härom tycktes vara temligen allmän,
eller ville man skynda att gifva bevis på sin
trohet och sitt nit, ty så snart underrättelsen
om angifvelserna hunnit sprida sig i hufvudstaden,
skyndade de högre embetsmännen, jemte åtskilliga
kårer och stater, så väl som deputerade från
Stockholms borgerskap samt bondeståndets fullmäktige
i banken och riksgäldskontoret, att uppvakta
kronprinsen oeh uttrycka sin tillgifvenhet. Äfven
bland allmänheten hade de gjorda angifvelserna väckt
mycken oro, och man afbidade med stor nyfikenhet
de vigtiga upptäckter, som genom den anbefalda
undersökningen med angifvaren skulle komma i dagen;
men han återtog, såsom nyss nämndes, sina angifvelser
den ena efter den andra; ingenting blef uppdagadt,
än mindre bevisadt, och alltsammans slutade med,
att Lindbom för obestyrkta angifvelser dömdes till
28 dygns vatten och bröd, samt friherre Klinckowström
till 50 daler silfvermynt böter för det han i sin på
kongl. slottet afgifna berättelse icke iakttagit den
varsamhet lagen föreskrifver.
De angifna stämplingarna tyckas ock i sjelfva verket
ej funnits till, ehuru, såsom förut än nämndt,
onekligen inom Sverige fans ett parti, fiendtligt mot
både den nya dynastin och den nya statsförfattningen;
men detta parti utgjordes egentligen endast af några
få högadliga familjer, inom hvilka man ofta nog gaf
luft åt sitt missnöje på ett sätt, som väl kunde gifva
den hemliga polisen ämne till tjänstvilliga rapporter
och hvilket väl också varit hufvudanledningen till
Lindboms angifvelser — han hade sjelf alltsedan 1809
tillhört hemliga polisen — äfvensom desse missnöjde
väl icke voro alldeles främmande för anfallen
mot kronprinsen i de utländska tidningarna, samt
gerna skulle medverkat till gustavianska familjens
återkallande, i fall de utländska makterna understödt
detsamma. Deremot synes detta parti funnit sig alltför
svagt att företaga några verkliga stämplingar för
detta ändamål; åtminstone har man icke funnit några
bevisliga spår af sådana.
Carl Johan, som dels ansåg adeln och särskildt
högadeln inom Sverige ega långt större betydenhet än
i sjelfva verket var förhållandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
