Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1828-1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillika i möjligaste mån lindra de
ersättnings-anspråk, hvartill de vid handelns återgång
voro berättigade.
Nya befallningar afgingo derför från Christiania till
generalamiralen. Man vore nu fullt upplyst om de sålda
fartygens bestämmelse. De lupo fara att uppbringas,
om de utgingo, och i sådan händelse kunde konungen
icke göra något för köparne. Fartygen finge således
tills vidare ej afgå från Carlskrona, och deras
utredning och proviantering instäldes. Snart kom ock
från Michaelsson & Benedicks ett tillkännagifvande
af de engelske köparnes önskan att få handeln häfd.
Men under tiden hade ryktet om skeppshandeln och
dess befarade följder börjat sprida sig bland
allmänheten. Man såg i de ryska hotelserna ett
förnärmande af Sveriges oberoende och dess regerings
värdighet, och man började allt mera öppet yrka att
ej gifva efter för dessa hotelser. Tillika begynte
Suchtelen, såsom det påstods under inverkan af sin
legationssekreterare, legationsrådet Bodisco, ett
slags Argus öfver ministern, hvilken man misstänkt
vara alltför svensk-vänlig, åter antaga en hög tog och
hota med ryska trupper, derest fartygen afseglade. En
sådan hotelse, som visserligen icke framfördes
till Carl Johan, men dock kom till hans kunskap,
var tillräcklig att helt och hållet omstämma honom.
Efter konungens återkomst från Norge hölls den
29 Oktober i hans och kronprinsens närvaro en
statsråds-öfverläggning, hvari för öfrigt deltogo
både statsministrarne, grefvarne Gyllenborg
och Wetterstedt, statsråden grefvarne Rosenblad,
Cederström, Skjöldebrand, Mörner, friherre Wirsén och
grefve C. A. Löwenhielm, hofkansleren von Schulzenheim
samt föredraganden för krigsärendena statssekreteraren
friherre Carl Johan af Nordin. Den sistnämnde föredrog
handelshuset Michaelssons & Benedicks ansökan att
få häfva handeln om skeppet Försigtigheten samt
fregatterna Camilla och Eurydice, på grund af en från
de egentliga köparne, det engelska handelshuset,
inkommen begäran, i hvilken såsom skäl anfördes
återtagandet af det tillstånd, som blifvit befäl och
manskap gifvet, att taga tjenst om bord å fartygen,
hvarför handelshuset ock hoppades, att svenska
regeringen måtte finna rättvist befria detsamma från
de förpligtelser, kontraktet ålade den uppsägande.
Härefter uppläste Wetterstedt en berättelse om
de förhållanden till utrikes makter, hvartill
skeppshandeln ledt, samt tillrådde köpets häfvande,
i enlighet med engelska regeringens uppmaning. Med
anledning af hvad i denna berättelse blifvit anfördt
förklarade statsråden sig anse rikets intresse fordra
köpets häfvande, äfven med uppoffring af den för
sådan händelse utfästa ersättning, och då i sjelfva
verket fartygens afgång blifvit genom befälets och
besättningens återkallande omöjliggjord, ansågo
statsråden köparne böra icke allenast frikallas
från det vite, som i kontraktet var för uppsägelse
utfäst, utan ock njuta till godo all den ersättning,
som enligt kontraktet skolat dem tillkomma, derest
köpet blifvit af svenska regeringen häfdt.
Sedan konungen afhört detta yttrande, förklarade
han sig ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
